Christina Grigoriants imponerade stort med sitt känsliga pianospel, som gjorde publiken både berörd och rörd.
Högtidsstund med Christina Grigoryants och Rachmaninovs dramatiska musik
Pianisten Christina Grigoryants trollband verkligen publiken, när hon presenterade sitt program Rachmaninov 150 år i Trollhättans missionskyrka.
Christina Grigoryants kommer från en armenisk musikerfamilj. Hon har en utsökt känsla för musik och med yppersta virtuositet rör hon sig från de stora klassiska verken till fantastiska improvisationer inom jazz. För tio år sedan träffade hon sin man i samband med en konsert i Nordnorge. Numera bor paret i Stockholm.
För henne är Rachmaninov en stark inspirationskälla och hon framför på ett imponerande sätt hans känslosamma och dramatiska musik.
I Trollhättan fick publiken uppleva utomordentliga framföranden av två Etude-Tableau i
C moll och A moll, två Moments Musicaux och tre Preludes. Som avslutning spelades den dramatiska och mycket krävande Pianosonat nr 2 från 1913, som sällan spelas men som nog är Rachmaninovs mest kända och älskade verk.
Publiken var entusiastisk och applåderade och gav stående ovationer. Men konserten var inte slut här. Som extranummer spelade Christina Grigoryants Liszt och avslutade med en fantastisk improvisation av George Gershwins Rapsody in Blue.
Det finns pianister som spelar allt helt rätt och tekniskt skickligt, men utan känsla. För Christina Grigoriants är det precis tvärtom. Förutom imponerande teknisk virtuositet märker man att hon älskar musiken och lägger in all sin kärlek i den, nyanserar från vemod till kraftfulla partier, från innerlighet till vanmakt, och som publik blir man både berörd och rörd.
Konserten inleddes med att Rolf Elamsson berättade om kompositören Sergej Rachmaninov. Han föddes 1873 i Semjonovo i kejsardömet Ryssland. Han anses vara den siste store romantikern, som inspirerades av Pjotr Tjajkoskij och Nikolaj Rimskij-Korsakov. 22 år gammal skrev Rachmaninov sin första symfoni, som fick så dålig kritik att den unge kompositören blev djupt deprimerad under lång tid. Efter den ryska revolutionen 1917 flydde han till Schweiz och sedan till USA, där han levde till sin död 1943. För eftervärlden är Rachmaninov mest känd för sina fyra monumentala pianokonserter och tre storslagna symfonier, men också ett antal operor och även körmusik.
Text och foto: Lisbeth Bengtsson