De skickliga musikerna med programmet Music When Soft Voices Die presenterade en både meditativ och existentiell konsert i Trollhättans konsthall. Fr v Maja Molander, Karin Birgersson, André Kaufman, Märta Eriksson och Arvid Eriksson.
Meditativt och existentiellt med Music When Soft Voices Die
En fantastisk eftermiddag fick publiken uppleva, när gruppen med programmet Music When Soft Voices Die, gav konsert i Trollhättans konsthall.
Gruppen består av Arvid Eriksson baryton, André Kaufman violin, Märta Eriksson viola, Maja Molander cello och Karin Birgersson piano, som också svarade för en utmärkt presentation.
Namnet på programmet har de hämtat från en sång av den engelske kompositören Frank Bridge med text av P B Shelley, en av de stora engelska romantiska poeterna. Sången handlar om att konsten och kärleken består, även om allt levande vissnar ner och dör.
Konserten inleddes med Frank Bridges Three songs for voice, viola and piano, varav den ena är just Music When Soft Voices Die. Texterna tar upp existentiella frågor: När vi har ryckts bort – varthän far vår själ? och sångerna framfördes innerligt och finstämt, men även dramatiskt, med Arvid Erikssons underbara röst till Märta Erikssons och Karin Birgerssons lyhörda och känsliga ackompanjemang.
Konserten var en blandning av virtuosa soloprestationer och ensemblespel.
Imponerande var Maja Molander, som på ett fantastiskt sätt spelade Benjamin Brittens tekniskt mycket svåra Cellosvit nr 2 (opus 80) i fem satser.
Intressant var att lyssna på Gustav Mahlers Pianokvartett i a-moll, den så kallade ungdomskvartetten, som Mahler komponerade 1876. Han var då endast 16 år gammal och hade året innan börjat på musikkonservatoriet i Wien. Verket föll i glömska, men noterna hittades till slut av Mahlers fru, Alma.
Märta Eriksson framförde med bravur och fin nyansering Paul Hindemiths krävande Violasonat nr 2 i fem satser. Fjärde satsen heter Vild och Rasande och det var den verkligen. Dessutom oerhört snabb.
Konserten avslutades med Gustav Mahlers Rückert-Lieder, som egentligen är orsaken till att den här gruppen har börjat spela tillsammans.
Arvid Eriksson gick sista året på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och valde verket som sitt examensarbete. Vilka musiker skulle delta? Jo, han började med sin syster Märta, som är kompis med Karin, som är kompis med Maja och själv är Arvid barndomsvän med André.
På grund av pandemin fick man spela in stycket digitalt. Men alla fem hade stor lust att spela för publik och programmet utökades.
”Det är så mycket mer lustfyllt att spela för människor, att se responsen, hur musiken tas emot och lever i mottagarna”, säger Arvid Eriksson.
Trollhättan var sista stoppet på en konsertturné, anordnad av Kammarmusik i Väst, men Arvid hoppas att gruppen ska fortsätta tillsammans och utarbeta ett nytt turnéprogram.
Text och foto: Lisbeth Bengtsson