Oförglömlig kväll med Trollhättans estetelever
Från barock till nutid. Det var rubriken när Magnus Åbergsgymnasiets bild- och musikesteter visade upp sig i Trollhättans konsthall. Mycket folk kom för att titta på konsten och lyssna på musiken och kvällen blev verkligen en riktigt fin upplevelse.
Evenemanget hölls i konsthallens lokal Hangaren och kvällen inleddes med mingel och vernissage.
Publiken kunde gå runt i salen och betrakta vackra och underfundiga konstverk från olika tidsepoker från barock till postmodernism. Dessutom i olika stilar och uttryck.
Vid epoken barock hade till exempel Amanda Halldén målat en dam i olja, med utmärkt färgkomposition och proffsiga kontraster och skuggningar.
Lite längre bort under epoken romantiken presenterade Lilly Andersson en fin, dramatisk akvarell i mättade färger, inspirerad av konstnären William Blakes målning där Eva frestas av ormen i Paradiset.
Linnéa Alfredsson skildrade på ett lekfullt sätt det som utmärker surrealismen – att man vill ändra på verkligheten och skapa en drömvärld. Hennes målning var mycket detaljrik och tekniken var akryl på canvas.
Craig Benjaminsson hade valt postmodernismen och hade jobbat fram sitt vackra konstverk digitalt på telefonen. Craig visade att man börjar med en skiss och att det i telefonen även fanns en variant med klarare färger.
Det fanns även skulpturer att titta på under vernissagen. Isak Siriwardanagea hade till exempel gjort en välgjord dödskalle, en symbol för döden, och en orm som symbol för lögner. Med detta ville han visa att döden och lögner kan höra ihop.
Man kunde lära sig mycket under kvällen. Vid varje tidsepok fanns färgrika informationstavlor med fakta om vilka stilar inom bildkonst, musik och litteratur som var utmärkande för epoken samt hur samhället såg ut och hur människorna levde.
För andra delen av evenemanget svarade musikesteterna, som också höll sig till temat Från barock till nutid. De svarade för ett intressant och varierat program från Händel, Bach och Albinioni via svenska folkvisor och nationalromantik till Brooklynbandet Big Thief.
Alla gjorde utmärkta insatser, men några förtjänar att nämnas lite extra.
Pianisten David Cassel imponerade stort genom att virtuost och i ett rasande tempo leverera Solfeggio av Carl Philipp Emanuel Bach. Han ackompanjerade även flera grupper på ett säkert och lyhört sätt och svarade för ett fint solo i Jan Johanssons underbara Visa från Utanmyra tillsammans med Martina Johansson, sång, Embla Fundin, bas.
Martina Johansson och David Cassel framförde också en fin tolkning av Olle Adolphssons Trubbel tillsammans med Frida Larsson, saxofon, William Andersson, bas och Anton Olofsson, elgitarr.
Kören svarade för flera fina framträdanden: folkvisan Smedsvisa och Håkan Norléns trolska och vackra Visa vid midsommartid. Dessuton Sjömansvisa av Alf Cranner, Stämning av Wilhelm Peterson Berger och Odi et Amo av Carl Orff.
Stämningsfull och mycket vacker var Isa Engqvists sång till eget pianoackompanjemang You bring the sun out av Tom Snow och Jessy Dixon. Mycket säkert och fint.
Imponerande var också Isaac Haglunds starka och bärande röst i Killing me softly av Charles Fox och Norman Gimbel. Isaac sjöng med känsla och innerlighet till ackompanjemang av Mina Ahmed och Embla Fundin, bas, Timur Terescenco, elgitarr och Joakim Wall akustisk gitarr.
Text och bilder: Lisbeth Bengtsson
Amanda Halldén hade hämtat inspiration från barockens överdådiga och kraftfulla konst.
Linnéa Alfredsson visade en rolig och detaljrik surrealistisk målning i akryl på canvas.
Lilly Andersson presenterade en vacker och romantisk akvarell i mättade färger – när Eva frestades av ormen i Paradiset.
Craig Benjaminsson hade arbetat fram sitt vackra konstverk digitalt med telefonen. Craig Benjaminsson visade att man börjar med en skiss.
Craig Benjaminsson hade också gjort en färgglad variant av ängeln och pojken i sin telefon .
Martina Johansson med kompgrupp – Frida Larsson, saxofon, William Andersson, bas och Anton Olofsson, elgitarr – framförde en fin tolkning av Olle Adophssons Trubbel.
David Cassel imponerade stort med sitt pianospel. Först genom att virtuost och i ett rasande tempo leverera Solfeggio av Carl Philipp Emanuel Bach. Sedan som säker och lyhörd ackompanjatör
Vackert och fint, med säker röst sjöng Isa Engqvist till eget pianoackompanjemang.
En höjdpunkt var när Isaac Haglund sjöng med känsla och innerlighet och med stark och bärande röst Killing me softly av Charles Fox och Norman Gimbel, ackompanjemang av Mina Ahmed och Embla Fundin, bas, Timur Terescenco, elgitarr och Joakim Wall akustisk gitarr.
