louise

Trollhättans Kammarkör i smakfullt svart och rött bjöd på en stämningsfull konsert i Trollhättans vackra pingstkyrka.

Stämning och glädje på Kammarkörens julkonsert

Härlig julstämning och imponerande sång med kristallklara sopraner. Så var det när Trollhättans Kammarkör bjöd på julkonsert i vackra Pingstkyrkan, som var smyckad med stjärnor, ljus och gnistrande granar.

Kammarkörens julkonsert är en fin tradition och ett måste för många. Annars blir det ingen riktig jul!

Kören i smakfullt svart och rött inledde med Eddie Polas och George Wyles It´s the most wonderful time of the year och frågan är om inte jultiden ändå är årets underbaraste tid.

Därefter fick publiken njuta av ett varierat program.

Här fanns vackra svenska julsånger som När det lider mot jul med text av Jeanna Otterdahl och musik av Ruben Liljefors.

Här fanns också engelska traditionella carols – Deck the hall och Ding dong, merrily on high, framförda lättsamt, nyanserat och kristallklart. Härligt glädjefylld, pigg och rolig var också Jingle bells, i snabbt tempo till ackompanjemang av Cecilia Hermansson vid pianot.

Kören sjöng på latin, sakralt och jublande i Trond Kvernos Ave maris stella, Var hälsad havets stjärna. Stämningsfull var också William J Kirkpatricks Away in a manger, på svenska I krubban i stallet med text av Britt G Hallqvist. Den ingick bland ytterligare tre lovsånger om Jesu födelse – Otto Olssons Guds son är född, Agneta Skölds There is no rose med okänt ursprung från 1400-talet och Francis Poulencs Hodie Christus natus est, I dag är Jesus född, en glädjefylld lovsång som sjöngs på latin.

En trolsk och nästan mystisk stämning blev det i Tomtarnas julnatt, som började svagt och spännande. Sedan följde Pepparkaksgubbarna i rolig sättning och Anders Edenroths Ris à la Malta med underfundig text och härlig sambatakt.

Endast smakprov kan nämnas ur det digra programmet, som avslutades med en stämningsfull och fin tolkning av Stilla natt, med ursprungstext av Joseph Mohr och musik av Franz Gruber.

Efter konserten fick kören stående ovationer och bjöd därefter på ett extranummer: Jul, jul strålande jul med text av Edvard Evers och musik av Gustaf Nordqvist. En härlig avslutning! Dirigenter var Olle Zandén och Cecilia Hermansson, som också svarade för pianoackompanjemang.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson

NORDIC SONG FESTIVAL I SAMARBETE MED TROLLHÄTTANS KONSERTFÖRENING
KONSERT
19 NOVEMBER 2023
MISSIONSKYRKAN, TROLLHÄTTAN kl. 16.00
IDIL ALPSOY, mezzosopran
ERIC SCHOEFFLER, basbaryton
Beatrice Vanzo, pianist

Lars-Erik Larsson (1908-19869: Ur “12 visor” (Emil Hagström)
Akvarell
Kyrkroten
Kistemålaren

Ture Rangström (1884-1947): Ur ”Lyrik”

Stjärnöga (Bo Bergman)

Jean Sibelius (1865-1957):

Sen har jag ej frågat mera Op. 17, No. 1 (J. L. Runeberg)
Säf, Säf susa Op.36, No. 4 (G. Fröding)
Impromptu Op. 5, No. 6 in e major
Lasse liten Op.37 (Z. Topelius)
Var det en dröm? Op.37 (J. J. Wecksell)

PAUS

C. M. Bellman (1740-1795):

Glimmande nymf

Vila vid denna källa

Matti Borg (1956- ): Ur ”15 sånger till dikter av Gustaf Fröding”

 En vårfästmö
En kärleksvisa

Edvard Grieg (1843-1907): Ur Lyric pieces op. 54
Nocturne

Per Nørgård (1932- ): Ur Magdalene Sange (3 Sange til tekster af Hanne Groes)
I Kaldedrømme
III Sent møde

Ivar Hallström (1826-1901): Ur Den Bergtagna (Frans Hedberg)
Och jungfrun hon skulle sig till ottesången gå

Gunnar de Frumerie (1908-1987): Ur Hjärtats sånger Op.27 (Pär Lagerkvist)
När du sluter mina ögon
Det bliver vackert där du går
Som en våg

Carl Nielsen (1865-1931): Ur opus 4 (J. P. Jacobsen)
Irmelin Rose

Matti Borg: Ur ”15 sånger till dikter av Gustaf Fröding”
Äktenskapsfrågan

Tre av operakörens sopraner är från Trollhättan: Ellen Larsson och Anna Johansson….

… och Karin Hammar

Högtidsstund med Göteborgsoperans kör och orkester

En musikalisk högtidsstund var det när Göteborgsoperan gästade Trollhättan på sitt årliga besök, den här gången med både kör och orkester, tillsammans drygt 50 personer. I kören fanns inte mindre än tre sångare från Trollhättan, alla i sopranstämman – Anna Johansson, Karin Hammar och Ellen Larsson.

Konserten framfördes i Pingstkyrkans stora, vackra sal, som var välbesatt. Och efteråt var publiken både rörd och tagen. Flera uttryckte hur underbart det är att höra levande musik och lyssna på verkligt skickliga musiker. Och musikerna själva tyckte det var trevligt att få komma upp ur orkesterdiket och visa upp sig på scenen.

Orkestern öppnade fint med Sinfonia i e-moll av den svenske 1700-talskompositören Johan Helmich Roman.

Konserten fortsatte sedan med Johann Sebastian Bachs Kommt, eilet, stimme Sait und Lieder ur kantaten Wer mich liebet, det vird mein med utmärkte tenoren Tyler Johnson som solist.

Som solist i Antonio Vivaldis kantat Cessate, omai cessate sjöng alten Sarah Pistorius uttrycksfullt och dramatiskt, med stor inlevelse, underbar röst och brett register.

Därefter kom Tyler Johnson tillbaka i Johann Sebastian Bachs krävande stycke Eile, Herz voll Freudichkeit ur kantaten Erfreute Zeit im neuen Bund.

Hela första delen spelades utan dirigent, i så kallad camerata-form. Konsertmästare var Dieter Schöning.

Efter pausen följde så Vivaldis älskade körverk Gloria, som innehåller allt från sorg och innerlig bön om barmhärtighet till jublande lovsång i fint samspel mellan kören och orkestern. Dirigent var Andreas Eriksson Hjort, som gav stycket energi och puls.

Solister här var sopranen Ellen Larsson, ensam i versen Domine Deus, rex coelestis och tillsammans med sopranen Leonie Maxwell Hayes i Laudamus te, benedicimus te.

Solist var också alten Anna-Sara Åberg.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Med humor och allvar, utsökt skådespeleri och underbara röster presenterade Ida Görsch och Tore Sunesson en både rörande och tankeväckande föreställning på ungdomskulturhuset N3 i Trollhättan.

Roligt, tankeväckande och rörande när

modiga kvinnor visade upp sig i Trollhättan

Åh, vilken fantastisk musikteater publiken fick uppleva när ”Åh, ni fantastiska kvinnor, del 2” visades i ungdomskulturhuset N3s orkestersal.

För föreställningen svarar Ida Görsch, scenkonstnär, sångerska och pedagog och Tore Sunesson, sångare, pianist och körledare.

På ett både humoristiskt, tankeväckande och rörande sätt presenterade de ett pärlband av kvinnor som varit pionjärer och föregångare inom vetenskap, musik och i kampen för mänskliga rättigheter och lika rösträtt för alla. Allt omramat av ett 20-tal musikstycken från Nessun Dorma ur Puccinis opera Turandot och Ave Generosa, som sjöngs tvåstämmigt tillsammans med publiken, till Lalehs rörande låt Goliat, om att modigt kämpa mot övermakten, och Stefan Nilssons och Py Bäckmans underbara Gabriellas sång.

Det är möjligt att bara nämna några av de nästan 40 kvinnor som presenterades. En del av dem är kända, andra okända sedan de skjutsats ut ur historieskrivningen och fallit i glömska.

Ett exempel på detta är Mileva Maric, som var gift med Albert Einstein och tillsammans med honom utvecklade relativitetsteorin, medan mannen fick hela äran och berömmelsen.

Ett annat är tonsättaren och konstnären Alma Mahler, som tvingades avstå från sin egen lysande karriär när hon gifte sig med Gustav Mahler.

En beundransvärd insats gjorde Harriet Tubman, som genom en underjordisk tunnel räddade hundratals slavar i USA och blev första kvinnan som ledde en militäroperation, något som också fallit i glömska.

Maria Magdalena Mathsdotter, uppvuxen i en nomadiserad renskötarfamilj engagerade sig för bättre skolor för samiska barn. Hon skidade till Stockholm vintern 1864 och fick audiens hos kung Karl XV. Hennes begäran om medel bifölls och därmed kunde man bygga en friskola.

Elsa Laula Rehnberg från Vilhelmina, som var barnmorska och stridbar agitator för samernas rättigheter, blev ordförande för det första sametinget.

Mer känd är kanske Hildegard av Bingen, abedissa, predikant och tonsättare på 1100-talet, som var den första som propagerade för att den kvinnliga sexualiteten inte var av ondo.

Känd är nog också Clara Schumann, en av 1800-talets mest lysande pianister och kompositörer, vars man Robert satte stopp för henne eftersom han själv inte ville komma i skymundan.

Fanny Mendelssohn gav ut sina kompositioner i sin brors namn, utom Schwanenlied som hon gav ut i eget namn.

Marie Curie, som efter många diskussioner fick två nobelpris trots att hon var kvinna, 1903 i fysik tillsammans med sin man och 1911 själv i kemi.

Hungerkravallerna 1917 med potatisupproret berördes, då 19 personer häktades och fyra kvinnor pekades ut för att ha varit särskilt aktiva.

I kampen för rösträtt tog suffragetterna i England till våldsamma metoder. I Sverige bildades Landsföreningen för kvinnors rösträtt, som samlade 300 000 namnunderskrifter och 1903 formulerade sitt krav på att kvinnor skulle få rösta på samma villkor som män.

Det dröjde dock ända till 1921 innan kvinnorna vann den politiska rösträtten efter mycket hårt arbete.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson

Skickliga duon Anders Emtell och Madeleine Johansson bjöd publiken på ett spännande program i Trollhättans konsthall.

Höstens första konsert med

gamla mästare i nytt sällskap

Gamla mästare i nytt sällskap. Det var titeln på konserten, som Duo Emtell Johansson bjöd på i Trollhättans konsthall.

Duon består av Anders Emtell, gitarr, och Madeleine Johansson, tvärflöjt.

De träffades på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där de gick i samma klass. Efter Master in Music respektive Post Graduate soloistdiplom tog de upp samarbetet och båda är nu frilansande solister, som spelar i många prominenta sammanhang och har tilldelats flera fina utmärkelser.

Anders Emtell har kompletterat sin utbildning med kantorsexamen vid Sköndals högskola. Och Madeleine Johansson var faktiskt i Trollhättan i januari 2020 och gav konsert tillsammans med Stockholm Wind Quartet.

I Trollhättan presenterade duon ett varierat program, där publiken fick stifta bekantskap med storheter som Mario Castelnuovo Tedesco, pianist och tonsättare, som tillhörde den moderata modernismen och även har skrivit en hel del filmmusik, och Lowell Liebermann, amerikansk kompositör, pianist och dirigent.

Välgörande var det att lyssna på en av Hector Villa Lobos Bachianas Brasilieiras, den mjuka och känslosamma nummer 5. Storartad var också Johann Sebastian Bachs Jesu bleibet meine freude, som egentligen är komponerad för stor orkester, kör och sångsolister, men som här framfördes på ett utmärkt sätt i ett arrangemang för flöjt och gitarr.

Mycket spännande var L´Aube Enchantee (Den förtrollande gryningen), en tretton minuters indisk raga av Ravi Shankar, indisk kompositör och citarspelare, som kombinerar indisk folktradition med den klassiska musiken och som för övrigt lärde George Harrison i The Beatles att spela citar.

Därefter följde Anton Diabellis vackra Pot-Purri på Beethovens mest älskade teman.

Som avslutning spelades svit i fyra satser av den argentinske kompositören och gitarristen Maximo Diego Pujol. Var och en av de fyra satserna beskriver olika stadsdelar i kompositörens födelsestad Buenos Aires.

Duo Emtell Johansson imponerade stort med skicklighet, fina nyanser och innerlig känsla och efter publikens entusiastiska applåder blev det ett extranummer: Air av Bach, så rörande och så vackert.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Konsertföreningen var med när Hela Kronan gungade

Trollhättans Konsertförening deltog i stadsdelsfestivalen Hela Kronan Gungar på Kronogården i helgen. Omkring 20 föreningar och organisationer ställde ut och Peter Göthblad och Sten Bengtsson bemannade Konsertföreningens informationsbord. De hade sammanställt kommande konsertsäsong i ett fint häfte som de delade ut. De hade också ett quiss, där deltagarna kunde vinna konsertbiljetter.

Peter Göthblad och Sten Bengtsson bemannade Konsertföreningens informationsbord och träffade många blivande konsertbesökare.

Oförglömlig kväll med Trollhättans estetelever

Från barock till nutid. Det var rubriken när Magnus Åbergsgymnasiets bild- och musikesteter visade upp sig i Trollhättans konsthall. Mycket folk kom för att titta på konsten och lyssna på musiken och kvällen blev verkligen en riktigt fin upplevelse.

Evenemanget hölls i konsthallens lokal Hangaren och kvällen inleddes med mingel och vernissage.

Publiken kunde gå runt i salen och betrakta vackra och underfundiga konstverk från olika tidsepoker från barock till postmodernism. Dessutom i olika stilar och uttryck.

Vid epoken barock hade till exempel Amanda Halldén målat en dam i olja, med utmärkt färgkomposition och proffsiga kontraster och skuggningar.

Lite längre bort under epoken romantiken presenterade Lilly Andersson en fin, dramatisk akvarell i mättade färger, inspirerad av konstnären William Blakes målning där Eva frestas av ormen i Paradiset.

Linnéa Alfredsson skildrade på ett lekfullt sätt det som utmärker surrealismen – att man vill ändra på verkligheten och skapa en drömvärld. Hennes målning var mycket detaljrik och tekniken var akryl på canvas.

Craig Benjaminsson hade valt postmodernismen och hade jobbat fram sitt vackra konstverk digitalt på telefonen. Craig visade att man börjar med en skiss och att det i telefonen även fanns en variant med klarare färger.

Det fanns även skulpturer att titta på under vernissagen. Isak Siriwardanagea hade till exempel gjort en välgjord dödskalle, en symbol för döden, och en orm som symbol för lögner. Med detta ville han visa att döden och lögner kan höra ihop.

Man kunde lära sig mycket under kvällen. Vid varje tidsepok fanns färgrika informationstavlor med fakta om vilka stilar inom bildkonst, musik och litteratur som var utmärkande för epoken samt hur samhället såg ut och hur människorna levde.

För andra delen av evenemanget svarade musikesteterna, som också höll sig till temat Från barock till nutid. De svarade för ett intressant och varierat program från Händel, Bach och Albinioni via svenska folkvisor och nationalromantik till Brooklynbandet Big Thief.

Alla gjorde utmärkta insatser, men några förtjänar att nämnas lite extra.

Pianisten David Cassel imponerade stort genom att virtuost och i ett rasande tempo leverera Solfeggio av Carl Philipp Emanuel Bach. Han ackompanjerade även flera grupper på ett säkert och lyhört sätt och svarade för ett fint solo i Jan Johanssons underbara Visa från Utanmyra tillsammans med Martina Johansson, sång, Embla Fundin, bas.

Martina Johansson och David Cassel framförde också en fin tolkning av Olle Adolphssons Trubbel tillsammans med Frida Larsson, saxofon, William Andersson, bas och Anton Olofsson, elgitarr.

Kören svarade för flera fina framträdanden: folkvisan Smedsvisa och Håkan Norléns trolska och vackra Visa vid midsommartid. Dessuton Sjömansvisa av Alf Cranner, Stämning av Wilhelm Peterson Berger och Odi et Amo av Carl Orff.

Stämningsfull och mycket vacker var Isa Engqvists sång till eget pianoackompanjemang You bring the sun out av Tom Snow och Jessy Dixon. Mycket säkert och fint.

Imponerande var också Isaac Haglunds starka och bärande röst i Killing me softly av Charles Fox och Norman Gimbel. Isaac sjöng med känsla och innerlighet till ackompanjemang av Mina Ahmed och Embla Fundin, bas, Timur Terescenco, elgitarr och Joakim Wall akustisk gitarr.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Amanda Halldén hade hämtat inspiration från barockens överdådiga och kraftfulla konst.

Linnéa Alfredsson visade en rolig och detaljrik surrealistisk målning i akryl på canvas.

Lilly Andersson presenterade en vacker och romantisk akvarell i mättade färger – när Eva frestades av ormen i Paradiset.

Craig Benjaminsson hade arbetat fram sitt vackra konstverk digitalt med telefonen. Craig Benjaminsson visade att man börjar med en skiss.

Craig Benjaminsson hade också gjort en färgglad variant av ängeln och pojken i sin telefon .

Martina Johansson med kompgrupp – Frida Larsson, saxofon, William Andersson, bas och Anton Olofsson, elgitarr – framförde en fin tolkning av Olle Adophssons Trubbel.

David Cassel imponerade stort med sitt pianospel. Först genom att virtuost och i ett rasande tempo leverera Solfeggio av Carl Philipp Emanuel Bach. Sedan som säker och lyhörd ackompanjatör

Vackert och fint, med säker röst sjöng Isa Engqvist till eget pianoackompanjemang.

En höjdpunkt var när Isaac Haglund sjöng med känsla och innerlighet och med stark och bärande röst Killing me softly av Charles Fox och Norman Gimbel, ackompanjemang av Mina Ahmed och Embla Fundin, bas, Timur Terescenco, elgitarr och Joakim Wall akustisk gitarr.

Kammarkörens vårkonsert lockade mycket folk till Trollhättans vackra missionskyrka.

Innerlighet och känsla på Kammarkörens vårkonsert

Vårkonsert med Trollhättans Kammarkör. Det är något alldeles speciellt. Så tycker många och vid årets vårkonsert var det nära nog fullsatt i Trollhättans vackra missionskyrka.

Imponerande är körens klang, absoluta tonsäkerhet och nyansering och i år förhöjdes konserten ytterligare av pianisten Bernt Wilhelmsson, som också spelade dragspel. Sopransolist var Lena Arlid Frennberg, Cecilia Hermansson och Olle Zandén dirigerade.

Utanför strilade ett vårregn med ganska kylig vind, men inne i kyrkan bjöds publiken på ett varierat program med underbar musik och både romantiska och allvarliga texter.

Publiken fick bland annat lyssna på Wilhelm Petersson Bergers trolska Våren kom en valborgsnatt, Alice Tegnérs älskade Ute blåser sommarvind och tre visor med poetiska texter av Elisabeth Hermodsson till följsamt och lyhört ackompanjemang på dragspel av Bernt Wilhelmsson.

Konserten innehöll två fina pianosolon, som Bernt Wilhelmsson framförde med mjuka händer och stor inlevelse och känsla. Det första var Edvard Griegs Till Våren. Det andra Wilhelm Stenhammars Fantasi i h-moll opus 11:3.

En höjdpunkt i konserten var två texter av William Shakespeare, som tonsatts av Sven-Eric Johansson ­– Fancy, en kärleksdikt ur pjäsen Köpmannen i Venedig och Under The Greenwood Tree ur Som ni behagar.

Från samma tid var Cherry Ripe, tonsatt av Nils Lindberg, som beskriver hur vackert en människas ansikte kan vara.

Ett allvarligt och mycket vackert inslag var Ludwig Normans tonsättning av Johan Olov Wallins text Jordens oro viker. Wallin var ärkebiskop och skald och är känd som en av Sveriges största psalmdiktare. Texten finns på hans gravsten på Norra Begravningsplatsen i Solna:

Jordens oro viker

För den frid som varar

Grafven allt förliker

Himlen allt förklarar

Mycket intressant var också Helgi R Ingvarssons Vårsol, ett isländskt körverk som Trollhättans Kammarkör fick i samband med Nordic Song Festival förra sommaren, då Island var tema.

Publiken visade sin uppskattning genom långa och varma applåder.

Som extranummer sjöng kören med rörande innerlig och längtan den vackra amerikanska folksången Oh Shenandoah.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Succé för ”Don Pasquale” – nu åker kammaroperan på turné i Västra Götaland

GöteborgsOperans uppsättning av Donizettis operakomedi Don Pasquale har hyllats av press och publik. Nu går denna fartfyllda och fantasifulla föreställning på turné i Västra Götaland – Partille, Skövde, Trollhättan, Vara, Alingsås, Kungälv, Lerum, Mellerud, Nödinge, Kinna, Ulricehamn är de orter som får besök.

En sur, manschauvinistisk gubbe. Ett ungt kärlekspar. Ett kommande arv och en finurlig plan. Lägg till Donizettis ljuvliga musik och du har Don Pasquale – i ny, uppdaterad version.

Den 8 mars hade denna lekfulla kammaropera premiär på Lilla scenen på GöteborgsOperan och har gått för utsålda hus. Nu drar de fyra huvudrollsinnehavarna och de fyra musikerna ut på efterlängtad turné i Västra Götaland – med en uppsättning som är läckert nedkokad till turnéformat, med fiffigt flexibel scenografi.

Så här tyckte pressen efter premiären:

”Lättsam och lekfull” (GP)
”Det märks att de har roligt på scen. Och det smittar av sig på publiken.” (GP)
”De fyra solisterna gör alla goda sånginsatser” (GP)

”De scener i Västra Götalandsregionen som kan vänta besök av Göteborgsoperans uppsättning av Gaetano Donizettis komiska opera Don Pasquale är att gratulera.” (alba)

Regissören Annika Lindqvist utlovar ”en rejäl dos underhållning och starka känslor, en massa bra musik och sång och fabulösa skådespelare!”

I denna uppdaterade Don Pasquale har titelfiguren fastnat i 1980-talet medan Norina är en självständig kvinna av i dag. Annika Lindqvist har skruvat till karaktärerna, särskilt titelrollen Don Pasquale.
– I vår version blir Don Pasquale en ännu större manschauvinist, han blir ännu surare och gubbigare. Men jag har också velat visa på Don Pasquales stora hjärta, för livet är inte svartvitt, ingen är bara god eller ond, säger Annika Lindqvist, som har letat både i sig själv och bland sina närmaste inför uppsättningen:
– Alla har vi väl en sur gubbe inom oss, och det ska vi också ha. Vi kan inte gå genom livet som idel solsken. Men vi kan behöva skakas om ibland. Mitt porträtt av Don Pasquale är delvis baserat på min pappa. Han gav massor med kärlek men han hade en del gammaldags värderingar som vi bråkade om innan vi till slut hittade en väg som fungerade.

I rollerna: Solister är Markus Schwartz (Don Pasquale), Mattias Ermedahl (Malatesta), Anna Forsebo (Norina) och Viktor Johansson (Ernesto). Kapellmästare och arrangör är Per Larsson, för scenografi och kostymdesign står Axel Boberg Ragnerstam. Joakim Brink har gjort ljusdesignen.

Musiker: Sven Fridolfsson, Merje Kägu, Per Larsson, Viktor Turegård

Handlingen:

Don Pasquale är van att få sin vilja fram. För att säkra släktens fortlevnad utser han en fru åt brorsonen Ernesto. Men Ernesto vägrar. Han är redan kär i en annan kvinna, Norina. Don Pasquale gör Ernesto arvlös och bestämmer sig för att själv gifta sig. Som tur är dyker Malatesta, Don Pasquales terapeut och Ernestos vän, upp med en finurlig plan för att paret ska få varandra. Tillsammans med Norina ger han gubben en rejäl – och invecklad – läxa. Intrigen känns igen från otaliga pjäser och operor.

August Rex, Martin Klem och Dan Henriksson svarade för ett mycket uppskattat program med både vilda rytmer och vemodig musik.

Flaming Songs bjöd på

underbar musik med härliga rytmer

Fantastiskt fin och mycket uppskattad var Flaming Songs konsert i Trollhättans Konsthall. Trion bjöd på ett underbart program, med både medryckande och känslosam musik i ett imponerande samspel.

Under Covid 19-pandemin, då många kulturevenemang och konserter ställdes in, ägnade August Rex tiden åt att komponera ny musik och lägga sista handen vid befintligt material. Dessutom bildade han trion Flaming Songs, som består av August Rex, gitarr, Dan Henriksson, gitarr, och Martin Klem, bas.

Namnet Flaming Songs står för hetsig musik med oväntade vändningar och harmonier och härliga rytmer, som bitvis var så medryckande att publiken hade svårt att hålla fötterna stilla. Däremellan mjuka, lågmälda partier, fyllda av vemod och längtan.

Programmet inleddes med vackra ”Augusts vals”, som inspirerats av Django Reinhardt, en belgisk/fransk jazzgitarrist av romsk härkomst, som beskrivs som en av jazzens mest virtuosa och stilbildande gitarrister.

Nästa stycke ”Den långa färden med en fjäril som sällskap” för tankarna till Evert Taubes Oxdragarsång, där man som avbrott i den taktfasta rytmen tycker sig höra den skira fjärilens vingslag.

Drömskt rogivande var Augusts egen ”Vid regnbågens slut” och Evert Taubes ”Kom i min famn”, i snabbt och känsligt eget utbroderat arrangemang.

I tre låtar bytte August Rex ut sin akustiska gitarr mot en soprangitarr, en liten gitarr med distinkt ton, som är stämd en oktav över den vanliga gitarren.

Här framfördes ”Liten moll-låt” med rytm, som växlar från avvaktande pianissimo, innan det åter tar fart i vild vals.

”Song for an unknown love”, som handlar om kärlek och ”John O´Dwyer of the Glen”, som är en innerlig och vemodig låt, troligen från Irland, av en okänd kompositör.

Som sista nummer fick publiken höra en av August Rex äldre låtar, den mycket omtyckta ”Flaming Tune”, som betyder hetsig låt och verkligen gjorde skäl för det namnet.

Imponerande är trions bredd i nyansering, August Rex fantastiska fingerspel och de tre musikernas skicklighet och absoluta kontakt och samspel.

Efter entusiastiska applåder, spelades som extranummer Evert Taubes ”Sov på min arm” i August Rex eget fina arrangemang.

Test och bild: Lisbeth Bengtsson