louise

Tove Lund, Pontus Carron och Björn Olsson framförde en mycket fin konsert i Trollhättans vackra konsthall.

Brahms Horntrio imponerade stort

Trots vinterväder med snö och slask hade många tagit sig till Trollhättans konsthall för att lyssna på Brahms Horntrio, som består av tre unga förstklassiga musiker: Violinisten, Tove Lund som är utomordentligt tekniskt skicklig och får fram en underbar klang, nyans och innerlighet i sitt instrument. Björn Olsson, horn, som spelar mjukt och nyanserat med en varm, fin ton. Därtill en makalös pianist, Pontus Carron, som utan åthävor levererade stor dramatik, varvad med drömsk, ömsint känslighet och som dessutom visade sig vara en lyhörd och följsam ackompanjatör.

Publiken fick lyssna på ett varierat program med musik av Franz Strauss, Nocturno opus 7 för horn och piano, ett romantiskt stycke, som framfördes med mjuk känslighet.

Därefter den tjeckiske kompositören Leos Janáceks Sonat för piano. Verket skrevs som en hyllning till en arbetare som 1 oktober 1905 dödades med bajonett i samband med en demonstration för universitetet i Brno. Pontus Carron tolkade med stor inlevelse den desperata vanmakt och avsky som Janácek måste ha känt efter arbetarens våldsamma död.

Programmet innehöll också musik av Claude Debussy, Sonat för fiol och piano, skrevs 1917. Det berättas att Debussy hade velat skriva sex satser, men att han bara hann med tre innan han dog ett år senare. Stycket är tekniskt avancerat och det framfördes med stor innerlighet – ömsom dramatiskt och vilt, omväxlande med längtansfulla och smekande, lekfulla partier.

Intressant var ett pianosolo, som 33-åriga slovenskan Ana Kazimic Auoriel komponerade till Aurorafestivalen i Trollhättan/Vänersborg 2017. Här blev det näst intill ett uruppförande. ”Det är bara jag och någon till som har spelat det här stycket”, berättade Pontus Carron, som tolkade kompositionens pockande energi med omväxlande frenesi och nyanserad mjukhet.

Avslutningen blev konsertens huvudnummer, Brahms horntrio för horn, fiol och piano. ”Brahms själv spelade alla dessa tre instrument och tredje satsen skrevs i samband med att han fick besked om sin mors död”, berättade Björn Olsson. Stycket kan man säga, innehåller allt. Det börjar lugnt med att instrumenten följs åt. Men i andra satsen snabbas tempot upp i stegrande självklar dramatik. I den nästan sakrala tredje satsen kan man spåra sorg och smärta med en nerv av kärlek och fjärde satsen blir en maffig avslutning med snabb lekfullhet och häpnadsväckande energi. De tre musikerna genomförde alla dessa växlingar med lätthet och elegans i ett imponerande samspel.

Tove Lund och Björn Olsson är båda från Trollhättan och båda har varit elever på Trollhättans musikskola. Men det dröjde ända till januari 2018 innan de lärde känna varandra. De hade spelat Mahlers åttonde symfoni med Radiosymfonikerna och omkring 350 personer på scenen, berättar Tove. Under minglet efter konserten stötte de ihop och att båda var från Trollhättan uppdagades direkt. Namnet ”Björn” uttalades på ett sätt som bara en Trollhättebo kan säga det och efter en stunds samtal blev det bestämt: Samma hemstad och instrumenten horn och violin. ”Vi borde spela Brahms Horntrio tillsammans”. Det saknades bara en skicklig pianist och honom fann de i Pontus Carron, som beskrivits som ”Ett ungt pianistfenomen som inte räds djup och känslor” och som dessutom var bekant med Tove Lund och hade gjort några konserter tillsammans med henne.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka arbetar Tove Lund med Gävle Symfoniorkester. Men i januari 2019, efter långdragna hårda auditions och uttagningar, börjar hon spela med Sveriges nationalorkester Göteborgssymfonikerna.

Björn Olsson spelar i Kungliga Hovkapellet och undervisar hornisterna på musikskolan Lilla Akademien. Pontus Carron är en flitigt anlitad free lance-solist.

Hur ser framtiden ut för trion, kommer de tre musikerna att fortsätta tillsammans?

”Vi ska i alla fall spela i vår i Trosa och Köping. Sedan får vi väl se”, säger de.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Tobias Granmo och Daniel Berg bjöd på en mycket fin konsert med underhållande och lärorikt mellansnack.

Duo Granmo-Berg trollband publiken

Kan man spela Bartok och Bach på marimba?

Ja, det visade sig gå alldeles utmärkt när duo Granmo-Berg gav konsert i Trollhättans konsthall. Och lika bra gick det att kombinera den äldre musiken med nyskriven.

Duon består av Daniel Berg, marimba, och Tobias Granmo, violin. De undervisar båda på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och är ofta inbjudna för att gästspela vid andra universitet i Europa. De ger även master classes i samband med sina konsertturnéer.

I Trollhättan framförde de ett varierat och fint sammansatt program med marimban som självklart centrum. Publiken bjöds på musik av Bartok och Bach, som nämnts, men också nyskriven musik av Erland Hildén, Carl Axel Hall, Ingvar Lidholm, Olivier Messiaen och inte minst av Daniel Berg själv – Knock on wood och Suite för marimba, tre solostycken som efter samarbete med konstnären Bengt Berglund på Gustavsbergs porslinsfabrik, har tre av hans fina porslinsblommor på nothäftena.

Marimban är bara hundra år gammal i sitt nuvarande utseende, med samma uppbyggnad som pianot, berättar Daniel Berg.

Han förklarar att det har komponerats väldigt lite för marimba. Men som en vän tröstande sa till honom: ”Du hinner spela allt innan du dör. Det är inte många musiker som hinner det.”

Nu komponeras det mer för marimba och tillsammans med svenska tonsättare har Daniel Berg utvecklat kammarmusik med slagverk i centrum, vilket har resulterat i många uruppföranden och projekt. Dessutom går det utmärkt att spela musik av Bach, som egentligen är skriven för piano, och även Bachs cellosviter går bra.

”Tänk, vad hade hänt om Bach hade komponerat för marimba!” säger Daniel Berg drömmande.

Vilket är roligast att spela – de gamla klassikerna eller nyskriven musik?

”Det spelar ingen roll, bara det är bra musik. Lite beskt, lite sött. Det är som när man lagar mat”, säger Daniel Berg.

Musikerna var själva nöjda efter konserten.

”En jättehärlig och entusiastisk publik. Det kände man redan i inledningen. Och en fantastisk lokal!” sa Daniel Berg.

Publiken berömde duon för musiken, men också för ett mycket trevligt och lärorikt mellansnack.

”Det här var mycket bra!” ”Det här vill vi ha mer av.” ”Ta hit dem igen!” sa några av konsertdeltagarna till arrangörerna.

Som extranummer bjöd duon på en sugande skärgårdsvals med spännande harmonier, komponerad av Daniel Berg och sedan Lars Färnlöfs Att angöra en brygga med fantastiska mellanspel.

Konsertens häftigaste inslag var nog Ingvar Lidholms Stamp Music, som skrevs till Musikaliska Akademiens 200-årsjubileum och där partituret ryms på ett frimärke.

Gripande var den franske kompositören Olivier Messiaens Louange à l´immortalité de Jesus, Lovsång över Jesu odödlighet, som skrevs och även framfördes för medfångarna i fängelset Stalaq i Görlitz där Messiaens internerades efter att ha gripits av tyska styrkor 1940.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Genom ett unikt samarbete har Daniel Bergs tredelade Suite för marimba fått Gustasbergskonstnären Bengt Berglunds fina porslinsblommor på omslagen.

Hela partituret till Ingvar Lidholms Stamp Music, som skrevs till Musikaliska Akademiens 200-årsjubileum, ryms på ett frimärke.

Konsert med Duo Granmo – Berg

Söndagen den 14 oktober 2018 kl. 16.00

Konsthallen, Trollhättan

Romanskonsert med uruppförande i Konsthallen, Innovatum, Trollhättan Söndagen den 23 september klockan 1600.

Romaser har funnits i historien nästa så länge som vi har haft musik. Oftast är det en duo som spelar och sjunger, kända exempel är den tyske barytonsångaren Dietrich Fischer-Diskau med pianisten Gerald Moore och vår svenska duo Ann-Sofie von Otter med pianisten Bengt Forsberg. Genren är väl kanske inte den mest populära inom den klassiska musiken men Kammarmusikförbundet RSK anordnade våren 2004 en ”Romansmaraton” i Musikaliska Akademiens tidigare lokaler på Nybrokajen 11 i Stockholm där gräddan av Sveriges sångare och pianister deltog och året därpå en liknande festival, ”Sista skriket” i Malmö där en av sångarna var Sjuntorpsfödda Gitta-Marie Sjöberg. Båda evenemangen var mycket väl-besökta och uppskattade!

Söndagen den 23 september gästades Trollhättan av duon Evelina Stenvall, sopran och Viktor Stener, piano. Trots att de båda känt varandra sedan de varit elever vid Estetprogrammet i Vänersborg och genom medverkan i Trollhättans Kammarkör var samarbetet relativt nytt, enligt Viktor. De hade börjat sina repetitioner i somras. Således kunde man kanske vänta sig att deras samarbete skulle gnissla något, men därav fanns inget! Programmet ”Toner från Norden” framfördes med utmärkt accuratess och var synnerligen varierat. Mycket bra textning och ett trevligt och återhållet vibrato från Evelina gjorde att konserten var njutbar från första stund. Den fulltaliga publiken fick lyssna på Griegs ”Sechs Lieder”, och dessutom kända sånger av bland andra W. Peterson-Berger,T. Rangström, J.Sibelius och H. Alfvén och de presenterades på ett trevligt sätt av Evelina och följsamheten från Viktors pianospel hade inget övrigt att önska. Evelina sjöng dessutom två operaarior: ”Skuggans aria” ur Gösta Nyströms ”Herr Arnes penningar” och ”Lizettes aria” ut Kristina Forsmans ”Som den lånade natten…”, den senare à capella. Här märktes att hon är en utbildad operasopran, rösten blev mera kraftfull och fullödig. Viktor fick också framträda ensam med Edvard Griegs Pianotranskriptioner Op.41 över ”Jeg elsker dig” och Peterson Bergers ”Lawn tennis” och ”Vid Frösö kyrka” ur ”Frösöblomster. Att han är en duktig pianist framstod med all önskvärd tydlighet även om dessa två stycken kanske inte krävde det mesta av interpreten.

Så till kvällens uruppförande. Evelina hade träffat Kjell Perder (f. 1954) då de båda med-verkade i G. Verdis opera ”Don Carlo” och hon intresserade honom då för att skriva en romans till henne och det blev ”Du min förtvivlan och min kraft” med text av Karin Boye.,. Verket är både modernt och krävande men till skillnad från mycket av den nyskrivna musiken var det direkt mycket njutbart. Att det var polyfont med en krävande pianostämma gjorde att båda fick visa sig på den styva linan! Det ska bli roligt att följa detta styckes fortsatta öden! Som en kuriositet kan nämnas att Perder denna dag hade ytterligare ett uruppförande i Adolf Fredriks församling i Stockholm där hans ”Evig nåd” presenterades. Som avslutning gavs som extranummer Griegs ”Jeg elsker dig, nu med text och under-tecknad kunde lämna lokalen med ett leende på läpparna! Fanns det då inget att önska i övrigt? Jo kanske några romanser av W. Stenhammar som är en favorit för mig. Men det är en liten anmärkning!

Rolf Elamsson

Finstämd vårkonsert med starka känslor

Trots det vackra vårvädret kom mycket folk för att lyssna på Trollhättans kammarkörs vårkonsert i Missionskyrkan. Eller var det kanske på grund av solskenet och de ljumma vindarna som det kändes helt rätt att gå på vårkonsert.

Kören gjorde ingen besviken. Förutom det musikaliska, med briljant säkerhet, innerlig känsla, lyhördhet och nyans, utgjorde den ett rent visuellt vackert blickfång med herrarna i vita skjortor och mörka byxor och damerna i olika nyanser av blått.

Dirigenter var som vanligt Cecilia Hermansson och Olle Zandén, som avlöste varandra på pulten.

Programmet inleddes stort med Joseph Gabriel Rheinbergers Mässa i ess dur, senromantisk inte helt lättsjungen körmusik i sex satser. Här hade kören delat upp sig i två som följdes åt, talade och svarade, i ett mäktigt sakralt flöde med starka, klockrena sopraner och djupa basar.

Därefter följde två finstämda visor av Elisabet Hermodsson i arrangemang av Gunnar Eriksson. Där du går och Sommardoft med underbara texter, som tolkades fint.

Sedan var det dags att stifta bekantskap med körens gäst, artisten och låtskrivaren Thomas Stenström, som framförde tre av sina låtar tillsammans med kören – Fåglar, Trasig med dig och Tårar tolkar långsamt, alla tre med starka texter.

Hans något hesa, oskolade röst förhöjde bitvis känslan av vanmakt och desperation, men i kontrast till körens klara röster och omsluten av dem, fanns också strimmor av hopp och möjligheter. Tillsammans blev detta en så stark upplevelse att flera i publiken blev tårögda.

Programmet fortsatte med lätta och fina Butterfly av Mia Makaroff, Eric Whitcares Water Night, två inte så kända vårsånger av Wilhelm Peterson-Berger – Du fagra vår som åter ler och Det ljusnar i rymden den klara.

Dessutom fick publiken njuta av Wilhelm Stenhammars stämningsfulla I Seraillets Have och Knut Håkanssons vackra Brusala.

Lisbeth Bengtsson

Belgiska kammarmusikgruppen Revue Blanche med sin ovanliga sammansättning svarade för en stämningsfull och mycket njutbar upplevelse i Trollhättans konsthall.

Med mjuka händer trakterade Anouk Sturtewagen den vackra harpan, som man hade fått låna från Göteborgsoperans orkester.

Finstämt och dramatiskt

med belgiska Revue Blanche

Kammarmusik i en ovanlig sammansättning – sopransång, viola, tvärflöjt och harpa – kunde man njuta av när den belgiska gruppen Revue Blanche gav konsert i Trollhättans konsthall.

Gruppen består av Lore Binon sopran, Kris Hellemans viola, Caroline Peeters flöjt och Anouk Sturtewagen harpa. De anses som en av Belgiens mest intressanta kammarmusikensembler, som tack vare sin ovanliga instrumentsammansättning har ett alldeles eget sound. Just nu gör de en turné i Västsverige arrangerad av Kultur i Väst.

Det var ett både dramatiskt och finstämt program som framfördes, särskilt som flera av de valda kompositörerna har oerhört dramatiska levnadssöden.

Konserten inleddes med två stycken av Ivor Gurney, som tillhör de brittiska krigspoeterna kring första världskriget. Hans melankoliska, vackra och lätt dissonantiska melodier till spröda texter passade underbart fint till Lore Binons mjuka sopranröst.

Därefter följde två kammarmusikstycken av Claude Debussy och Enrique Granados svit Goyescas, som fått sitt namn eftersom Granados inspirerades av Francisco de Goyas poetiska bilder.

Mörka och fyllda av smärta var de fyra sångerna av Hanns Eisler, österrikisk/tysk kompositör, som var både aktiv kommunist och av judisk börd och alltså hade dubbel anledning att fly undan nazisterna.

Intressanta och mycket vackra var Manuel de Fallas Siete canciones populares españolas, sju spanska folksånger från olika regioner i Spanien.

Dessa tolkades på ett alldeles utmärkt sätt, i vissa stycken längtansfullt, vemodigt och nästan sakralt, i andra fartfyllt hetsande och lekfullt dansant.

Konserten blev en stämningsfull och mycket njutbar upplevelse. Musiken framfördes med innerlig känsla, nyans och uttryck. De fyra musikerna var oerhört samspelta och kompletterade varandra på ett utsökt sätt.

Den vackra harpan hade man fått låna av Göteborgsoperans orkester.

En fantastisk avslutning på konserten blev det med extranumret Kaddisch av Maurice Ravel, som framfördes med sådan inlevelse och känslighet att det tog en liten stund av eftertanke innan den entusiastiska publiken gav sitt bifall och började applådera.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Glädjande besked på årsmötet:

Positivt resultat och fler medlemmar

Trollhättans konsertförening har haft årsmöte. Efter genomförda val har styrelsen nu följande utseende: Sten Bengtsson, ordförande, Sture Ericson, sekreterare, samt ordinarie ledamöterna Louise Börjesson, Helena Granbom, Peter Göthblad, Johnny Johansson, Cecilia Lindqvist och Olle Martinsson.

Till suppleanter nyvaldes Mats Eriksson och Sören Fredriksson och omvaldes Maritha Cato.

Revisorer blev Britt Gundhammar och Ingemar Hjort med Håkan Olofsson och Olle Johansson som suppleanter. Till valberedning utsågs Nils-Fredrik Ahlcrona och Johannes Blomstervall.

Medlemsavgiften förblir oförändrad, 250 kronor per år.

Glädjande nog kunde föreningen notera ett positivt resultat för förra året och dessutom fler medlemmar.

Arbetet är nu i full gång med att boka artister och planera konsertprogrammet för kommande säsong.

Tobias och Helena Granmo, det vill säga Granmo Consort, bjöd på känd och älskad musik, som uppskattades mycket av publiken.

En riktigt vacker och trevlig stund kunde publiken njuta av i Trollhättans missionskyrka, tillsammans med Tobias Granmo, violin, och Helena Granmo, piano.

De lärde känna varandra för omkring 25 år sedan när de båda studerade på Musikhögskolan.

Så småningom gifte de sig och genom åren har de fortsatt att spela tillsammans och ge efterfrågade konserter både i Sverige och utomlands under namnet Granmo Consort. I maj beger de sig till Slovenien, där de ska framföra en konsert på orgel och fiol.

Helena Granmo är organist och körledare för både barn- och vuxenkörer med Lerums församling som bas.

Tobias Granmo undervisar i violin vid Högskolan för Scen och Musik, Göteborgs universitet. Tillsammans med kollegan Daniel Berg, marimba, bildar han Duo Granmo-Berg, som vi kommer att få lyssna till i Trollhättan i höst. Konsertföreningen har nämligen bokat in dem i konsertprogrammet.

Programmet som Helena och Tobias Granmo, det vill säga Granmo Consort, presenterade i Trollhättans missionskyrka innehöll idel kända och älskade, men alltför sällan spelade stycken.

Publiken bjöds på underbar musik av Jean Sibelius, Edward Elgar och Fritz Kreisler men också av svenska tonsättare. Till exempel två ”akvareller” av Tor Aulin, som var nära vän med Wilhelm Stenhammar och tillsammans med honom skötte sysslan som kapellmästare för Göteborgs orkesterförening.

Dramatiska och sensuella var Maurice Ravels Habanera, med spännande harmonier, Ástor Piazollas Tango Milonga, som spelades när männen övade tangons danssteg för sig själva, och Vittorio Montis Czardas, ett snabbt, ekvilibristiskt och tekniskt avancerat stycke, som fick publiken att brista ut i bifallsrop.

Programmet presenterades på ett mycket trevligt sätt och igenkänningsfaktorn var hög. Allt eftersom det ena härliga stycket efter det andra presenterades kunde man höra uppskattande viskningar i publiken.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

VÄRDFAMILJER SÖKES TILL

AURORA WINTER ESTIVAL i Trollhättan 18-25 februari

• Möt några av världens bästa musiker

• Erbjud enkel sängplats till musiker, 18-30 år

• Du får 6 fribiljetter (värde ca 1500 kr) till festivalen

Våra festivaler är födda ur kärleken till den klassiska musiken. Med en ambition att sprida den bästa musiken, den vi tycker om, även till mindre platser. Festivalerna omfattar konserter med världsberömda musiker, i kombination med master classes för avancerade studenter och unga professionella musiker.

Under Auroras årliga festivaler brukar totalt ca 200 gästande internationella artister/studenter erbjudas övernattning från många familjer i Trollhättan och Vänersborg. Studenterna är obeskrivligt tacksamma för värdfamiljernas hjälp då de har begränsade resurser och stora resekostnader för att ta sig till Tvåstad. De många Värdfamiljerna rapporterar ofta om hur lyckat och trevligt det varit både för studenterna och familjerna. Spännande och roliga möten och utbyten uppstår.

För mer information besök vår hemsida: WWW.AURORAMUSIC.SE

Anmälningsformulär: https://aurorachambermusic.wufoo.eu/forms/vardfamiljer/

Kontakta mer än gärna, någon av oss om du har frågor eller tips.

Ett varmt tack och hjärtligt välkomna!

Med vänliga hälsningar,
Ola Larsson

Dramatik, nerv och nyans

präglade konserten i Missionskyrkan

Konserten Från Bach till Piazolla med Marcus Bertzén, cello, och Emma Johansson, piano, lockade mycket folk till Trollhättans missionskyrka. Konserten präglades av en innerlig känsla med uttryck, nerv och nyans, som växlade mellan mjukt och finstämt till stor dramatik.

På programmet stod musik av Ludvig van Beethoven, J. S. Bach, Camille Saint-Saëns och Ástor Piazzolla. Och trots att detta var de två musikernas första konsert tillsammans var de redan helt samspelta.

Publiken fick också njuta av dem var för sig. Marcus framförde Bachs krävande cellosvit i D moll i sex satser. Och Emma spelade Beethovens pianosonat nr 26 i Ess dur på ett fantastiskt sätt, uttrycksfullt och nyanserat med otroligt snabba fingrar i ett rasande tempo.

Konsertens häftigaste inslag var utan tvekan Piazzollas Le Grand Tango – dramatisk, argentinsk tango, som fick publiken att jubla.

Kvällen inleddes av två elever från N3 – Ellen Edkvist gitarr, och Alisia Thinter, cello.

Ellen var först ut, ensam på scenen, med ett krävande stycke av Matteo Carcassi, som hon framförde mycket nyanserat och fint och dessutom utan noter.

Alisia spelade säkert och med fin tonbildning ett långt stycke av Vivaldi tillsammans med sin lärare Klara Skogqvist. Alisia är bara tio år och har spelat cello i fyra år.

Lisbeth Bengtsson