louise

Finstämd vårkonsert med starka känslor

Trots det vackra vårvädret kom mycket folk för att lyssna på Trollhättans kammarkörs vårkonsert i Missionskyrkan. Eller var det kanske på grund av solskenet och de ljumma vindarna som det kändes helt rätt att gå på vårkonsert.

Kören gjorde ingen besviken. Förutom det musikaliska, med briljant säkerhet, innerlig känsla, lyhördhet och nyans, utgjorde den ett rent visuellt vackert blickfång med herrarna i vita skjortor och mörka byxor och damerna i olika nyanser av blått.

Dirigenter var som vanligt Cecilia Hermansson och Olle Zandén, som avlöste varandra på pulten.

Programmet inleddes stort med Joseph Gabriel Rheinbergers Mässa i ess dur, senromantisk inte helt lättsjungen körmusik i sex satser. Här hade kören delat upp sig i två som följdes åt, talade och svarade, i ett mäktigt sakralt flöde med starka, klockrena sopraner och djupa basar.

Därefter följde två finstämda visor av Elisabet Hermodsson i arrangemang av Gunnar Eriksson. Där du går och Sommardoft med underbara texter, som tolkades fint.

Sedan var det dags att stifta bekantskap med körens gäst, artisten och låtskrivaren Thomas Stenström, som framförde tre av sina låtar tillsammans med kören – Fåglar, Trasig med dig och Tårar tolkar långsamt, alla tre med starka texter.

Hans något hesa, oskolade röst förhöjde bitvis känslan av vanmakt och desperation, men i kontrast till körens klara röster och omsluten av dem, fanns också strimmor av hopp och möjligheter. Tillsammans blev detta en så stark upplevelse att flera i publiken blev tårögda.

Programmet fortsatte med lätta och fina Butterfly av Mia Makaroff, Eric Whitcares Water Night, två inte så kända vårsånger av Wilhelm Peterson-Berger – Du fagra vår som åter ler och Det ljusnar i rymden den klara.

Dessutom fick publiken njuta av Wilhelm Stenhammars stämningsfulla I Seraillets Have och Knut Håkanssons vackra Brusala.

Lisbeth Bengtsson

Belgiska kammarmusikgruppen Revue Blanche med sin ovanliga sammansättning svarade för en stämningsfull och mycket njutbar upplevelse i Trollhättans konsthall.

Med mjuka händer trakterade Anouk Sturtewagen den vackra harpan, som man hade fått låna från Göteborgsoperans orkester.

Finstämt och dramatiskt

med belgiska Revue Blanche

Kammarmusik i en ovanlig sammansättning – sopransång, viola, tvärflöjt och harpa – kunde man njuta av när den belgiska gruppen Revue Blanche gav konsert i Trollhättans konsthall.

Gruppen består av Lore Binon sopran, Kris Hellemans viola, Caroline Peeters flöjt och Anouk Sturtewagen harpa. De anses som en av Belgiens mest intressanta kammarmusikensembler, som tack vare sin ovanliga instrumentsammansättning har ett alldeles eget sound. Just nu gör de en turné i Västsverige arrangerad av Kultur i Väst.

Det var ett både dramatiskt och finstämt program som framfördes, särskilt som flera av de valda kompositörerna har oerhört dramatiska levnadssöden.

Konserten inleddes med två stycken av Ivor Gurney, som tillhör de brittiska krigspoeterna kring första världskriget. Hans melankoliska, vackra och lätt dissonantiska melodier till spröda texter passade underbart fint till Lore Binons mjuka sopranröst.

Därefter följde två kammarmusikstycken av Claude Debussy och Enrique Granados svit Goyescas, som fått sitt namn eftersom Granados inspirerades av Francisco de Goyas poetiska bilder.

Mörka och fyllda av smärta var de fyra sångerna av Hanns Eisler, österrikisk/tysk kompositör, som var både aktiv kommunist och av judisk börd och alltså hade dubbel anledning att fly undan nazisterna.

Intressanta och mycket vackra var Manuel de Fallas Siete canciones populares españolas, sju spanska folksånger från olika regioner i Spanien.

Dessa tolkades på ett alldeles utmärkt sätt, i vissa stycken längtansfullt, vemodigt och nästan sakralt, i andra fartfyllt hetsande och lekfullt dansant.

Konserten blev en stämningsfull och mycket njutbar upplevelse. Musiken framfördes med innerlig känsla, nyans och uttryck. De fyra musikerna var oerhört samspelta och kompletterade varandra på ett utsökt sätt.

Den vackra harpan hade man fått låna av Göteborgsoperans orkester.

En fantastisk avslutning på konserten blev det med extranumret Kaddisch av Maurice Ravel, som framfördes med sådan inlevelse och känslighet att det tog en liten stund av eftertanke innan den entusiastiska publiken gav sitt bifall och började applådera.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Glädjande besked på årsmötet:

Positivt resultat och fler medlemmar

Trollhättans konsertförening har haft årsmöte. Efter genomförda val har styrelsen nu följande utseende: Sten Bengtsson, ordförande, Sture Ericson, sekreterare, samt ordinarie ledamöterna Louise Börjesson, Helena Granbom, Peter Göthblad, Johnny Johansson, Cecilia Lindqvist och Olle Martinsson.

Till suppleanter nyvaldes Mats Eriksson och Sören Fredriksson och omvaldes Maritha Cato.

Revisorer blev Britt Gundhammar och Ingemar Hjort med Håkan Olofsson och Olle Johansson som suppleanter. Till valberedning utsågs Nils-Fredrik Ahlcrona och Johannes Blomstervall.

Medlemsavgiften förblir oförändrad, 250 kronor per år.

Glädjande nog kunde föreningen notera ett positivt resultat för förra året och dessutom fler medlemmar.

Arbetet är nu i full gång med att boka artister och planera konsertprogrammet för kommande säsong.

Tobias och Helena Granmo, det vill säga Granmo Consort, bjöd på känd och älskad musik, som uppskattades mycket av publiken.

En riktigt vacker och trevlig stund kunde publiken njuta av i Trollhättans missionskyrka, tillsammans med Tobias Granmo, violin, och Helena Granmo, piano.

De lärde känna varandra för omkring 25 år sedan när de båda studerade på Musikhögskolan.

Så småningom gifte de sig och genom åren har de fortsatt att spela tillsammans och ge efterfrågade konserter både i Sverige och utomlands under namnet Granmo Consort. I maj beger de sig till Slovenien, där de ska framföra en konsert på orgel och fiol.

Helena Granmo är organist och körledare för både barn- och vuxenkörer med Lerums församling som bas.

Tobias Granmo undervisar i violin vid Högskolan för Scen och Musik, Göteborgs universitet. Tillsammans med kollegan Daniel Berg, marimba, bildar han Duo Granmo-Berg, som vi kommer att få lyssna till i Trollhättan i höst. Konsertföreningen har nämligen bokat in dem i konsertprogrammet.

Programmet som Helena och Tobias Granmo, det vill säga Granmo Consort, presenterade i Trollhättans missionskyrka innehöll idel kända och älskade, men alltför sällan spelade stycken.

Publiken bjöds på underbar musik av Jean Sibelius, Edward Elgar och Fritz Kreisler men också av svenska tonsättare. Till exempel två ”akvareller” av Tor Aulin, som var nära vän med Wilhelm Stenhammar och tillsammans med honom skötte sysslan som kapellmästare för Göteborgs orkesterförening.

Dramatiska och sensuella var Maurice Ravels Habanera, med spännande harmonier, Ástor Piazollas Tango Milonga, som spelades när männen övade tangons danssteg för sig själva, och Vittorio Montis Czardas, ett snabbt, ekvilibristiskt och tekniskt avancerat stycke, som fick publiken att brista ut i bifallsrop.

Programmet presenterades på ett mycket trevligt sätt och igenkänningsfaktorn var hög. Allt eftersom det ena härliga stycket efter det andra presenterades kunde man höra uppskattande viskningar i publiken.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

VÄRDFAMILJER SÖKES TILL

AURORA WINTER ESTIVAL i Trollhättan 18-25 februari

• Möt några av världens bästa musiker

• Erbjud enkel sängplats till musiker, 18-30 år

• Du får 6 fribiljetter (värde ca 1500 kr) till festivalen

Våra festivaler är födda ur kärleken till den klassiska musiken. Med en ambition att sprida den bästa musiken, den vi tycker om, även till mindre platser. Festivalerna omfattar konserter med världsberömda musiker, i kombination med master classes för avancerade studenter och unga professionella musiker.

Under Auroras årliga festivaler brukar totalt ca 200 gästande internationella artister/studenter erbjudas övernattning från många familjer i Trollhättan och Vänersborg. Studenterna är obeskrivligt tacksamma för värdfamiljernas hjälp då de har begränsade resurser och stora resekostnader för att ta sig till Tvåstad. De många Värdfamiljerna rapporterar ofta om hur lyckat och trevligt det varit både för studenterna och familjerna. Spännande och roliga möten och utbyten uppstår.

För mer information besök vår hemsida: WWW.AURORAMUSIC.SE

Anmälningsformulär: https://aurorachambermusic.wufoo.eu/forms/vardfamiljer/

Kontakta mer än gärna, någon av oss om du har frågor eller tips.

Ett varmt tack och hjärtligt välkomna!

Med vänliga hälsningar,
Ola Larsson

Dramatik, nerv och nyans

präglade konserten i Missionskyrkan

Konserten Från Bach till Piazolla med Marcus Bertzén, cello, och Emma Johansson, piano, lockade mycket folk till Trollhättans missionskyrka. Konserten präglades av en innerlig känsla med uttryck, nerv och nyans, som växlade mellan mjukt och finstämt till stor dramatik.

På programmet stod musik av Ludvig van Beethoven, J. S. Bach, Camille Saint-Saëns och Ástor Piazzolla. Och trots att detta var de två musikernas första konsert tillsammans var de redan helt samspelta.

Publiken fick också njuta av dem var för sig. Marcus framförde Bachs krävande cellosvit i D moll i sex satser. Och Emma spelade Beethovens pianosonat nr 26 i Ess dur på ett fantastiskt sätt, uttrycksfullt och nyanserat med otroligt snabba fingrar i ett rasande tempo.

Konsertens häftigaste inslag var utan tvekan Piazzollas Le Grand Tango – dramatisk, argentinsk tango, som fick publiken att jubla.

Kvällen inleddes av två elever från N3 – Ellen Edkvist gitarr, och Alisia Thinter, cello.

Ellen var först ut, ensam på scenen, med ett krävande stycke av Matteo Carcassi, som hon framförde mycket nyanserat och fint och dessutom utan noter.

Alisia spelade säkert och med fin tonbildning ett långt stycke av Vivaldi tillsammans med sin lärare Klara Skogqvist. Alisia är bara tio år och har spelat cello i fyra år.

Lisbeth Bengtsson

Från Bach till Piazzolla

Lovande unga musiker bjuder på spännande program

Dramatisk tango på smäktande cello och underbar musik av de största mästarna. Det är några av höjdpunkterna vid söndagens konsert i Trollhättans Missionskyrka där de två unga, lovande musikerna Marcus Bertzén, cello, och Emma Johansson, piano, bjuder på ett spännande program.

Innan konserten underhåller elever från N3.

Marcus Bertzén är från Trollhättan, Strömslund närmare bestämt. Han har studerat på orkestermusikprogrammet i Vänersborg och Ingesunds musikhögskola. Nu går han sista året på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och tar sin examen i vår. Han studerar för Hampus Linderholm, som är stämledare på Göteborgsoperan och undervisar på musikhögskolorna i Göteborg, Örebro och Piteå och Claes Gunnarsson, som beskrivs som en av landets främsta cellister med åtskilliga solokonserter bakom sig och sin fasta punkt i Göteborgs Symfoniorkester.

Emma Johansson är från Göteborg. Hon började spela piano när hon var sex år och året efter deltog hon i en pianotävling i Vänersborg, berättar hon. Hon studerade på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg för lektor Bernt Wilhelmsson och tog sin mastersexamen i somras, bara 24 år gammal. Nu går hon diplomutbildning i kammarmusik och solopiano på Kungliga Musikhögskolan/Edsbergs slott för professor Mats Widlund som flera gånger har medverkat som pianopedagog och pianist på Aurorafestivalerna i Trollhättan och Vänersborg.

Både Marcus och Emma har alltså gått på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. När Marcus började, gick Emma sista året. Det var 2,5 år sedan, berättar de. De kände varandra, men spelade inte tillsammans då. Nu är de alldeles i början av sin karriär och faktum är att detta är deras allra första konsert tillsammans.

Från Bach till Piazzolla, så heter programmet som de framför på söndag. Piazzolla förknippas med den argentinska tangon och tango nuevo, som har influenser från både jazz och barock. På programmet står även verk av Beethoven och Saint-Saëns.

Det är jättekul och samtidigt lite ruskigt att spela på hemmaplan, tycker Marcus. Emma känner sig taggad. Hon har hört gott om flygeln i Trollhättans Missionskyrka, säger hon.

Hur ser framtiden ut för dessa två unga musiker? Jo, Marcus har sin examenskonsert i maj. Han har sökt till mastersutbildning på flera skolor i Sverige och även i Oslo. Och Emma ska under våren ha solokonserter i Göteborg, Stockholm och Örebro.

Förhoppningsvis kommer de att fortsätta tillsammans och med all säkerhet kommer vi att få höra mer om dem i framtiden.

Lisbeth Bengtsson

Blockflöjtskvartetten Sirena svarade för en riktigt fin konsertupplevelse i Trollhättans konsthall.

Innan konserten började, kunde man titta på alla de vackra blockflöjterna som stod uppställda.

Roligt och stämningsfullt med nyskapande Sirena

En stor publik kom för att lyssna på den nyskapande och prisade blockflöjtskvartetten Sirena, som framförde en omväxlande konsert i Trollhättans vackra konsthall.

Kvartetten består av Karina Agerbo, Pia Brinch Jensen, Marit Ernst Bock och Pia Loman. Den bildades 1993 när de alla fyra studerade på Carl Nielsen Academy i Odense och hade Dan Laurin som lärare. Sedan dess har de framfört åtskilliga konserter för både barn och vuxna och vunnit flera prestigefyllda priser. De har också gett ut två kritikerrosade cd-skivor, den ena tillsammans med Dan Laurin.

Sirena kallar sig ”en kvartett i rörelse”. Och det betyder inte bara att musikerna rör sig över golvet och byter positioner och flöjter, utan också att de rör sig mentalt, genom olika musikstilar, genrer, tider och uttryck.

Programmet inleddes med att alla blockflöjterna stod uppställda på stativ och visade upp sig, från den minsta lilla till de imponerande stora.

Konserten blev sedan en både lättsam och humoristisk upplevelse, samtidigt som de fyra musikerna är otroligt skickliga och samspelta.

De har en bred repertoar. I Trollhättan fick publiken njuta av ett varierat program, där bland andra den italienske kompositören Tarquino Merula och spanskfödde mexikanaren J G de Padilla representerade det tidiga 1600-talet. 1700-talet representerades av Antonio Vivaldi och Georg Philipp Telemann, vars omfattande produktion var större än både Bachs och Händels tillsammans.

Intressanta bekantskaper var de nutida kompositörerna Francis Baines, Chiel Meijering och Mattias Maute. Och kanske vackrast och mest dramatisk var sista stycket, av den argentinska tangons mästare, Astor Piazzolla.

Publiken tackade med varma och uppskattande applåder, vilket ledde till ett extranummer – ledmotivet ur filmen Rosa Pantern.

Som förband innan konserten spelade en duktig blockflöjtsgrupp från N3 under ledning av läraren, Louise Börjesson.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

En duktig blockflöjtsgrupp från N3 och deras lärare, Louise Börjesson, underhöll medan publiken samlades.

Unga toppmusiker

i fint Tvåstadssamarbete

Ett dramatiskt program, som till och med innehöll ett uruppförande. Det kunde publiken njuta av under den magnifika höstkonserten som Tove Lund, violin, och Viktor Stener, piano, framförde i Trollhättans missionskyrka.

Mycket folk hade kommit för att lyssna, för eftersom Tove är från Trollhättan och Viktor från Vänersborg, blev konserten ett riktigt fint tvåstadssamarbete.

Innan konserten spelade Katarina Memetovic, violin, och Ian Whiteford, piano. Båda går på kammarmusikkurs på ungdomskulturhuset N3.

Kvällen inleddes med ett uruppförande: ”The Other Central Park” av Nicky Sohn. Sohn är född 1992 i Seoul i Korea. 2016 avslutade hon sina master studier på Julliard School of Music i New York och samma sommar skrev hon färdigt det stycke som Tove och Viktor uruppförde. Hennes tillflyktsort från det stressiga New York blev den stora parken Central Park på Manhattan. Där drömde hon sig bort till Korea och Seoul, där det nämligen också finns en Central Park.

Stycket är samtidigt drömskt och uttrycksfullt och fyllt av längtan.

Nästa programpunkt var Sonat i A dur för violin och piano av Cesar Franck.

Verket som för övrigt är Francks enda violinsonat, skrevs 1886 och tillägnades violinisten och vännen Eugène Ysaÿe på dennes bröllopsdag. Sonaten har ett romantiskt skimmer över sig och framfördes med innerlig känsla och fina nyanser, från intensivt och kraftfullt till lekfullt sökande och bitvis ödesmättat.

Efter pausen framfördes Sergej Prokofievs Sonat nr 1 i F moll för violin och piano. Ett oerhört känslosamt verk, som det tog kompositören nästan tio år att skriva, samtidigt som han färdigställde andra verk. Bakgrunden är att många av hans vänner och kollegor fängslades och dödades under den här tiden.

Till slut var det violinisten och professorn vid Musikkonservatoriet i Moskva, David Oistrach, som såg till att verket blev klart.

Sonaten har en mörk ödesmättad inledning och förmedlar sedan skräck, förtvivlan, brutalitet, ångest och sorg. Bitvis löper en slinga som en vind över begravningsplatsen, där vännerna ligger döda.

Detta måste vara ett mycket krävande verk att spela, både känslomässigt och tekniskt!

Tove Lund och Viktor Stener lärde känna varandra när båda studerade på Musikhögskolan i Stockholm. De har bara spelat tillsammans i något år. Ändå är de oerhört samspelta och svarar för mogna och fint nyanserade tolkningar.

Tove Lund började redan som fyraåring spela fiol enligt suzukimetoden på Trollhättans kulturskola. Lärare var Marianne Sundström, som satt med och lyssnade på konserten i missionskyrkan och sedan fick en pratstund med sin före detta elev.

Tove Lund har studerat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Edsbergs slott och Norges Musikhögskola i Oslo och hon har arbetat med bland andra Sveriges Radios symfoniorkester och Göteborgssymfonikerna. Nu har hon långtidskontrakt med Gävle Symfoniorkester, där hon stortrivs, berättar hon.

Viktor Stener började spela piano i kommunala musikskolan i Vänersborg.

Han har studerat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för professor Staffan Scheja, Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och Barratt Dues musikkinstitutt i Oslo. Sedan han som 18-åring debuterade med Vargöns kammarorkester i Vänersborgs kyrka, har han utvecklats till en solist och kammarmusiker på högsta nivå.

Nu bor han i Göteborg, där han arbetar på musikalutbildningen på Balettakademin.

Både Viktor och Tove har fått fina utmärkelser och stipendier. Om några veckor ger de konsert i Stockholm och längre fram i Berlin.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Helena Nyman Panofsky var solist på bassettklarinett.

Operans orkester bjöd på önskekonsert

Fantastisk inledning på nya musiksäsongen

En underbar önskekonsert kunde man njuta av när Göteborgsoperans orkester gästade Hebeteatern i Trollhättan.

Inför en stor publik bjöd orkestern på två verk av den klassiska musikens giganter – Mozarts vackra klarinettkonsert och Beethovens dramatiska ödessymfoni. Därmed blev detta en fantastisk inledning på Trollhättans konsertförenings nya musiksäsong.

Solist var Helena Nyman Panofsky på bassettklarinett, det instrument som Mozart komponerade verket för, men som länge var bortglömt. Bassettklarinetten går några toner lägre och har en djupare klang än en vanlig klarinett. Och det var först på 1950-talet som man insåg att verket var skrivet för detta instrument.

Härligt var det att efter pausen få lyssna till ett av musikhistoriens största mästerverk, Ödessymfonin, som Beethoven, döv och med nedsatt syn, sägs ha arbetat med i omkring 20 år. Publiken belönade orkestern med stående ovationer och flera inropningar. Och solisten, dirigenten och konsertmästaren fick ta emot både blommor och presenter.

Dirigent var Patrik Ringborg, en av Sveriges mest efterfrågade dirigenter, och konsertmästare var Öyvor Wolle, som publiken säkert kände igen från Aurorafestivalerna. Trollhättans konsertförening arrangerade tillsammans med Studiefrämjandet.

Text: Lisbeth Bengtsson