Nyheter

Mette Borg börjar med att gå igenom texten i Carl Nielsens verk Seraferna med text av JP Jacobsen.

Sedan är det dags för Gitta-Maria Sjöberg att arbeta med musiken för att hjälpa deltagarna att göra ett så fint framträdande som möjligt.

Elin Dahlberg spelar följsamt och fint och Ebba Tegelberg försöker uttrycka de känslor som man har pratat om vid textgenomgången. Det låter bra.

Men ännu bättre blir det när Ebba Tegelberg får låna Gitta-Marias sjal som rekvisita.

Masterclass av högsta klass

Nordic Song Festival erbjuder masterclassundervisning för 15 deltagare, 10 sångare och fem pianister, som alla kommit långt i sin musikutbildning, men som vill utvecklas vidare.

Vi hälsar på i en masterclass med ledarna Matti Borg och Gitta-Maria Sjöberg.

Man arbetar med verket Seraferna av Carl Nielsen, med text av JP Jacobsen och först går Mette Borg igenom texten. Hon är regissör, pedagog och föreläsare och berättar bakgrund och förklarar svåra begrepp för att deltagarna ska förstå och sedan kunna uttrycka känslor i musiken. Därmed blir det intressantare för både musiker och publik.

Sedan är det dags för Gitta-Maria Sjöberg att arbeta med musiken. Hon är sopran, sångpedagog, konstnärlig ledare och grundare av Nordic Song Festival. Nu hjälper hon Ebba Tegelberg, sång, och Elin Dahlberg, piano, med deras uttryck och nyanseringar.

Det låter fint. Elin Dahlberg spelar mjukt och följsamt och Ebba Tegelberg lär sig att binda ihop fraserna och spara crescendot för att ha något att ge på slutet.

Ännu bättre blir det när Ebba får låna Gitta-Marias sjal som rekvisita.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Annacari och Stefan Jadling-Ohlsson bjöd på ett mycket fint program i mysiga Ödsmåls loge.

Underbart trivsamt på Ödsmåls loge

En riktigt trivsam kväll fick publiken uppleva i mysiga Ödsmåls loge tillsammans med Annacari och Stefan Jadling-Ohlsson och deras program ”Visor i sommarkväll”.

Annacari svarade för vacker, uttrycksfull sång och både roliga och tankeväckande berättelser och Stefan för helt underbart gitarrspel och sång. Många av visorna hade han själv tonsatt.

Några av kvällens höjdpunkter var

”För att jag älskar dig”, med text och musik av Bob Dylan och svensk text av Mikael Wiehe och

”Om du nånsin kommer fram till Samarkand” av Thorstein Bergman.

Ett starkt inslag var också ”Jag hade ett målarskrin”, dikter av barn från Palestina och Israel, sammanställda av Beppe Wolgers och med musik av Leif Strand.

Utby-Vestens byalag med många ideella krafter bidrog i hög grad till att kvällen blev så fin som den blev.

Senare i veckan kommer Annacari och Stefan att spela och sjunga på äldreboenden och på festivalens sista dag leder de ”Allsång i sommartid” i Dalens kvarn, Koberg.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson

Publiken fick uppleva en vacker och oförglömlig kväll i Trollhättans kyrka tillsammans med Mats Jansson, piano, och Inger Dam Jensen, sång.

Konferencier var Mette Borg.

Tioårsjubilerande Nordic Song Festival åter i Trollhättan

Nordic Song Festival 2024 är i full gång. Festivalen firar i år tio-årsjubileum. Den startade i Härnösand, men under fem år har den haft Trollhättan som bas, med konserter även i Vänersborg och Lilla Edet.

Grundare och initiativtagare är Gitta-Maria Sjöberg, bördig från Sjuntorp och under många år firad förstasopran vid operan, Det Konglige Teater, i Köpenhamn, med gästspel vid operahus runt om i Europa.

Festivalen har varje år ett nordiskt land som tema och i år är det Danmark. Årets tonsättare är danska Hanne Tofte Jespersen, som är bosatt i Roskilde. Hon har en bred bakgrund med rötter i både europeisk klassisk musik, körtraditioner, folktoner och världsmusik, det senare efter ett års arbete i Västafrika. Och hon skapar musik både för kammarmusiker, solister, körer och instrumentalgrupper.

Ett första uruppförande kunde man njuta av vid festivalens öppningskonsert i Trollhättans kyrka. Verket ”Som var mit sind lidt graes der blev fortalt”, en sångcykel efter dikter av den danska poeten Inger Christensen (1935 – 2009), som också har gjort sig känd som romanförfattare, pjäsförfattare och essäist, och som sedan 1978 var ledamot av Danska akademien.

Musiken i Trollhättans kyrka framfördes på ett stämningsfullt och innerligt sätt av den danska sopranen Inger Dam Jensen till underbart pianoackompanjemang av Mats Jansson.

Inger Dam Jensen har gjort en mängd roller på Det Konglige Teater i Köpenhamn. Hon har också framträtt som konsertsolist med några av världens främsta symfoniorkestrar.

Mats Jansson har haft och har en omfattande konsertverksamhet som solist, kammarmusiker, ackompanjatör och orkestermusiker runt om i Sverige, övriga Europa samt i USA och Japan.

Han har en bred pedagogisk erfarenhet med mästarkurser, seminarier och undervisning vid

musikhögskolorna i Göteborg, Stockholm och Örebro samt även vid även vid Tokyo College of Music samt Musikhögskolan i Karlsruhe.

Förutom det danska uruppförandet fick publiken också njuta av musik av Carl Nielsen och Jean Sibelius, sopran och piano. Mats Jansson framförde också två pianostycken – Småtroll och Skogsstillhet ur Lyriske stykker av Edvard Grieg samt Chaconne av Gunnar de Frumerie.

Konferencier var Mette Borg.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Gruppen Estetisk kommunikation hade ställt fram färger och penslar, så att besökarna kunde måla på några av elevernas konstverk.

Det ville bland andra Thomas Johnsson Palm…

… Sten Bengtsson

… och Annakarin Rosengren.

Frihet kan vara att fritt få följa sina drömmar och mål, som Amanda Halldén uttryckte i sitt konstverk.

I Elena Nikkolas målning ställdes fri mot ofri, där de ljusa färgerna representerade frihet, medan de mörka färgerna begränsar.

Konserten inleddes med en spektakulär föreställning, där huvudpersonen flera gånger försökte bli fri från sitt mobilberoende, men varje gång föstes tillbaka av ett gäng hårdföra personer i svarta masker.

Embla Fundin svarade för flera fina sånginsatser.

Nike Tuomalaa medverkade på flera sätt – med sång och med ackompanjemang på elpiano.

Anton Råding var riktigt bra på congas.

Embla Fundin, sång, och Anton Råding, akustisk gitarr, gjorde en mycket fin tolkning av Isak Danielssons ”Part of Me”.

Sofia Nilsson, Embla Fundin, sång, och Timur Terescenco på dragspel.

Elsa Rosengren på elbas och Sofia Nilsson, sång.

Frihet var temat när esteterna bjöd på vernissage och konsert

En mycket fin kväll fick publiken uppleva när Estetiska programmet från Magnus Åbergsgymnasiet bjöd på vernissage och konsert i Trollhättans konsthall.

Temat var FRIHET och inför årets utställning hade eleverna fått utforska vad frihet kan betyda på olika sätt.

Pengar kan vara frihet, tyckte någon. Och frihetsgudinnan på Liberty Island i New Yorks hamn är en känd frihetssymbol.

Men frihet kan vara att fritt få följa sina drömmar och mål, som Amanda Halldén uttryckte i sitt konstverk. Eller som Elena Nikolla som ställde fri mot ofri, där de ljusa färgerna symboliserade frihet, medan de mörka färgerna begränsar.

En fin symbolik fick Nell Lidbeck fram i sin målning, där ett raserat stängsel blev fritt flygande fåglar.

Gruppen Estetisk kommunikation hade ställt fram färger och penslar, så att besökarna kunde ändra och måla på några av elevernas konstverk, för att förbättra eller i alla fall ge ett annat uttryck.

”Synd att förstöra elevernas bilder”, var det flera som tyckte.

Men lärarna Jana Mäkinen och Sara Nilsson förklarade att det var kopior som hängts upp och att originalen var sparade.

Efter en mycket lyckad vernissage, med många fina konstverk och kloka tankar, blev det konsert.

Den inleddes med en stark, spektakulär föreställning, där huvudpersonen flera gånger försökte bli fri från sitt mobilberoende, men varje gång föstes tillbaka av ett gäng hårdföra personer i svarta masker.

Därefter följde ett omsorgsfullt utvalt program med imponerande instrument- och sånginsatser under ledning av läraren Maria Hansson, med frihet som tema även här.

Publiken fick bland annat lyssna till vackra och älskade ”Sång till Friheten”, med svensk text av Björn Afzelius. Därefter framträdde en skicklig slagverksgrupp.

Konserten presenterades av Timur Terescenco, som medverkade på flera sätt, inte minst med uttrycksfullt dragspel i de känsliga låtarna ”Jag står här på ett torg” och ”Blowing in the Wind”, som framfördes i ett kraftfullt arrangemang med bland andra Elsa Rosengren på bas.

Ett härligt gung fick man till i Bo Kaspers orkesters ”Undantag” med bland andra Anton Råding på congas.

Innerligt och känsligt blev det i Isak Danielssons ”Part of Me” med Embla Fundin, sång, och Anton Råding, akustisk gitarr.

Embla Fundin och Nike Toumaala svarade för flera fina sånginsatser.

Det gjorde också Sofia Nilsson, i ”Better than” i duett med Nike Tuomaala på elpiano, och även i sista låten ”Sverige, Sverige älskade vän” tillsammans med kören.

Efter den här kvällen skulle man vilja nämna och berömma alla eleverna och deras lärare. Och helt klart kan vi vara stolta över Magnus Åbergsgymnasiets estetiska program och deras kreativa och duktiga elever.

Text och foton: Lisbeth Bengtsson

Tre av musikerna i Ensemble BaraBarock – Yael Tishler flöjt, Kerstin Baldwin Sterner cembalo, och Jenny Lierud cello, bjöd på en nästan magisk eftermiddag i Trollhättans missionskyrka.

BaraBarock bjöd på barockmusik med vackra tidstypiska instrument

En riktig högtidsstund fick publiken uppleva när Ensemble BaraBarock spelade musik från 1600- och 1700-talen på intressanta, tidstypiska instrument i Trollhättans missionskyrka.

På scenen fanns en underbart vacker cembalo, byggd av Tornedalens cembalobyggeri i Hedenäset. En barockcello, som har sensträngar av tvinnad tarm och saknar stödpinne, varför instrumentet vilar på musikantens vader. Och flera fina flöjter – en voice flute med omfång mellan alt och tenor, en späd sopranflöjt och en Ganassi recorder, som kännetecknas av en cylindrisk inre borrning och en koniskt breddad bas, vilket ger ett specifikt ljud – kraftfullt, robust, högt och klart.

BaraBarock ska ha en eloge för att konserten faktiskt blev av. Först fick ordinarie cellisten Johannes Rydén förhinder och ersattes med den äran av Jenny Lierud.

Dagen innan konserten i Trollhättan var sångerskan Emma Fagerström tvungen att lämna återbud på grund av sjukdom. Men ensemblen ändrade i programmet och genomförde konserten med tre personer, vilken tyder på stor flexibilitet och en bred repertoar att ösa ur.

Konserten inleddes med ett verk av Henry Purcell, som presenterades som 1600-tals-snillet, som föddes 1659 och bara blev 36 år. Han räknas som en av 1600-talets mest betydande europeiska tonsättare, som utvecklade en särskild engelsk form av barockmusik.

Ett verk av Gottfrid Finger (1655 – 1730) hade stoppats in extra i programmet. Här framfördes en ground, en basgång med variationer. Därefter följde ett underbart cembalosolo – Toccata decima ur första boken av Girolamo Frescobaldi (1583 – 1643). Han verkade i brytningstiden mellan renässans och barock och skrev ett utförligt förord om hur hans musik skulle spelas.

”Jag har läst förordet mycket noga och helt ödmjukt tror jag att musiken ska tolkas så här, sa cembalisten Kerstin Baldwin Sterner innan hon satte sig vid instrumentet.

Den tyske kompositören Georg Philipp Telemann (1681 – 1767) har bland mycket annat skrivit tolv fantasier för olika instrument. Här spelades den sjunde, Fantasia No 7, av flöjtisten Yael Tishler mycket virtuost och lekfullt och med snabba löpningar, där flöjttonerna svingade sig upp mot taket i Trollhättans vackra missionskyrka.

Programmet innehöll musik av Franscesco Geminiani (1687 – 1762), ur Cellosonat nr 2 i d-moll, framförd i snabbt tempo och med imponerande fingerfärdighet.

Här fanns också Siciliana för cello och cembalo av signaturen Anonimus, vilket betyder att verket är tonsatt av en kvinna, och Triosonat i d-moll av Alessandro Stradella (1643 – 1682).

Intressant var det att lyssna till musik ur kantaten Semelé av Élisabeth Jacquet de la Guerre (1695 – 1729). Det är en tragisk historia, där den jordiska kvinnan Semelé var guden Jupiters älskarinna. Konsekvensen när en gud och en människa förenas, är att människan bränns till döds, vilket också sker i kantaten.

Élisabeth Jacquet de la Guerre var en pionjär, som lyckades som tonsättare och cembalist, fastän hon var kvinna. Hon spelade inför kung Ludvig XIV vid fem års ålder. Hennes opera Céphale et Procris var den första franska opera som skrivits av en kvinna och hennes triosonater tillhör de tidigaste i Frankrike.

De tre musikerna var imponerande skickliga och spelade med stor innerlighet och känsla. De hade mycket fin kontakt med varandra och turades dessutom om att hålla väldigt trevliga och informativa mellanprat.

Vid slutet av konserten spelade de var sitt solo – flöjtsolot av Jacob van Eyck (1590 – 1657), cembalosolot av Girolamo Frescobaldi (1583 – 1643) och cellosolot av Domenico Galli (1649 – 1697) och allihop utmynnade i Élisabeth Jacquet de la Guerres Violinsonat nr 2 i d-dur, som alltså egentligen är skriven för violin.

Publiken var mycket entusiastisk och applåderade livligt och ihållande.

Och eftersom det var Élisabeth Jacquet de la Guerres födelsedag den här dagen, spelades som extranummer ytterligare en sats ur hennes sonat.

Efteråt fick publiken komma fram och titta närmare på de vackra instrumenten.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Program Ensemble BaraBarock

Henry Purcell (1659–1695)

Once, Twice, Thrice (Z.265)

I love and I must (Z. 382)

Girolamo Frescobaldi (1583-1643)

Toccata decima ur första boken

Francesco Geminiani (1687–1762)

Ur Cellosonat nr. 2 i d-moll op. 5

Georg Philipp Telemann (1681-1767)

Fantasia No.7

Élisabeth Jacquet de La Guerre (1695–1729)

Ur kantaten Semelé

Jacob van Eyck (1590–1657)

Doen Daphne d’over schoone Maeght, från Der Fluyten Lust-hof

Girolamo Frescobaldi (1583–1643)

Ur Fiori Musicali

Domenico Galli (1649–1697)

Ur Sonat nr. 5 för solocello

Élisabeth Jacquet de La Guerre (1665–1729)

Ur Violinsonat nr. 2 i D-dur

Alessandro Stradella (1643–1682)

Triosonat i d-moll

Program Ensemble BaraBarock
I love and I must
Berättelser om kärlek, tragedi, besvikelse och hopp

Henry Purcell                  One Twice Thrice (Z.265)
(1659–1695)
Mad Bess from Bedlam (Z. 370)
I love and I must (Z. 382)

Francesco Geminiani     Ur Cellosonat nr. 2 i d-moll op. 5
(1687–1762)

Alessandro Stradella       Triosonat i d-moll
(1643–1682)

Élisabeth Jacquet de La Guerre Semelé
(1695–1729)                      Kantat för sopran, flöjt och B.C
Prelude, Recitativ-Aria,
Recitativ, Recitativ, Air

(Paus)

Georg Friedrich Händel   Nel dolce dell’oblio (HWV 134)
(1685–1759)                       Kantat för sopran, flöjt och B.C

H. Purcell                            The Blessed Virgin’s
Expostulation (Z. 196)

Jacob van Eyck                  Doen Daphne d’over schoone
(1590–1657)                       Maeght, från Der Fluyten Lust-hof

Girolamo Frescobaldi      Ur Fiori Musicali
(1583–1643)

Domenico Galli                 Ur Sonat nr. 5 för solocello
(1649–1697)

Élisabeth Jacquet de La Guerre    Ur Violinsonat nr. 2 i D-dur
(1665–1729)

Jean Philippe Rameau      Rameau Rossignol amoreaux
(1683–1764)                        Ur Hippolyte et Aricie, RCT 43, act V

J. P Rameau                        Ur Orphée (RCT 27)
Kantat för sopran, flöjt och stråkar
Air tres gai

Ensemble BaraBarock:
Emma Fagerström, sång
Yael Tishler, blockflöjter
Jenny Lierud, barockcello
Kerstin Baldwin Sterner, cembalo

Christina Grigoriants imponerade stort med sitt känsliga pianospel, som gjorde publiken både berörd och rörd.

Högtidsstund med Christina Grigoryants och Rachmaninovs dramatiska musik

Pianisten Christina Grigoryants trollband verkligen publiken, när hon presenterade sitt program Rachmaninov 150 år i Trollhättans missionskyrka.

Christina Grigoryants kommer från en armenisk musikerfamilj. Hon har en utsökt känsla för musik och med yppersta virtuositet rör hon sig från de stora klassiska verken till fantastiska improvisationer inom jazz. För tio år sedan träffade hon sin man i samband med en konsert i Nordnorge. Numera bor paret i Stockholm.

För henne är Rachmaninov en stark inspirationskälla och hon framför på ett imponerande sätt hans känslosamma och dramatiska musik.

I Trollhättan fick publiken uppleva utomordentliga framföranden av två Etude-Tableau i

C moll och A moll, två Moments Musicaux och tre Preludes. Som avslutning spelades den dramatiska och mycket krävande Pianosonat nr 2 från 1913, som sällan spelas men som nog är Rachmaninovs mest kända och älskade verk.

Publiken var entusiastisk och applåderade och gav stående ovationer. Men konserten var inte slut här. Som extranummer spelade Christina Grigoryants Liszt och avslutade med en fantastisk improvisation av George Gershwins Rapsody in Blue.

Det finns pianister som spelar allt helt rätt och tekniskt skickligt, men utan känsla. För Christina Grigoriants är det precis tvärtom. Förutom imponerande teknisk virtuositet märker man att hon älskar musiken och lägger in all sin kärlek i den, nyanserar från vemod till kraftfulla partier, från innerlighet till vanmakt, och som publik blir man både berörd och rörd.

Konserten inleddes med att Rolf Elamsson berättade om kompositören Sergej Rachmaninov. Han föddes 1873 i Semjonovo i kejsardömet Ryssland. Han anses vara den siste store romantikern, som inspirerades av Pjotr Tjajkoskij och Nikolaj Rimskij-Korsakov. 22 år gammal skrev Rachmaninov sin första symfoni, som fick så dålig kritik att den unge kompositören blev djupt deprimerad under lång tid. Efter den ryska revolutionen 1917 flydde han till Schweiz och sedan till USA, där han levde till sin död 1943. För eftervärlden är Rachmaninov mest känd för sina fyra monumentala pianokonserter och tre storslagna symfonier, men också ett antal operor och även körmusik.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

RACHMANINOV 150 ÅR

CHRISTINA GRIGORYANTS, piano

ROLF ELAMSSON, berättare

Söndag 18 februari kl. 16.00 2024, Missionskyrkan Trollhättan

Sergej Rachmaninov, 1873-1943

Prélude in B Minor, Op. 32: No. 10
Prélude In G-sharp Minor, Op. 32: No. 12
Prélude In D Major, Op. 23: No. 4

Etude-Tableau in C Minor, Op. 39: No. 1
Etude-Tableau in A Minor, Op. 39: No. 2

Moment Musicaux in E Minor, Op. 16: No. 4
Moment Musicaux in B-flat Minor, Op. 16: No. 1

Piano Sonata No. 2 In B-flat Minor, Op. 36. Originalversionen från 1913
1 – Allegro Agitato
2 – Non Allegro – Lento
3 – Allegro Molto

Världsberömda pianotrion Trio con Brio Copenhagen gav verkligen allt och imponerade stort på publiken i Trollhättans konsthall.

Dramatik och starka känslor med världsberömd pianotrio

En makalös eftermiddag fick publiken uppleva när världsberömda pianotrion Trio con Brio Copenhagen gav konsert i Trollhättans konsthall.

Trion består av två systrar från Sydkorea, violinisten Soo-Jin Hong och cellisten Soo-Kyung Hong, samt danske pianisten Jens Elvekjaer. De hör numera hemma i Köpenhamn och är erkända som en av världens bästa pianoensembler, som turnerar flitigt och regelbundet framträder på världens största och mest kända arenor.

Helt otroligt att få dessa världsartister till Trollhättan! Detta blev möjligt tack vare att flera konsertföreningar i Västsverige har samverkat och tillsammans lagt upp en turné för trion.

Trion bildades 1999 på Universitetet för musik och scenkonst i Wien och allt började med att pianisten och cellisten förälskade sig i varandra. Nu är de gifta sedan många år och har en dotter tillsammans.

Konserten inleddes med Ludwig van Beethovens Klavertrio nummer 1 i Ess Dur (opus 1 nr 1), som är det första opus som Beethoven gav ut. Den omfattar fyra satser som innehåller innerlig nyansering från dramatik och vild lekfullhet till mjuk eftertänksamhet och med imponerande löpningar på pianot.

Trion fortsatte med Beethoven, nämligen Klavertrio nummer 5 i D Dur (opus 70 nr 1). Beethovens karriär har delats upp i tre perioder – den tidiga, mitten och den sena perioden.

Detta verk skrevs 1808, mellan den heroiska mellanperioden och den experimenterande sista perioden. Musiken är väldigt speciell och kallas ofta för Spöktrion.

Efter pausen framfördes Dmitrij Sjostakovitjs Klavertrio nummer 2 i E Moll, som skrevs 1944 under andra världskriget och tillägnades kompositörens bästa vän, Ivan Sollertinsky, som deporterades till Sibirien. Musiken speglar desperation, vanmakt och kaos och upplevelsen blev mycket stark och gripande.

De tre musikerna gav verkligen allt och hade under hela konserten fin kontakt med varandra.

En särskild eloge till konsertens bladvändare, Olle Martinsson.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson