August Rex, Martin Klem och Dan Henriksson svarade för ett mycket uppskattat program med både vilda rytmer och vemodig musik.

Flaming Songs bjöd på

underbar musik med härliga rytmer

Fantastiskt fin och mycket uppskattad var Flaming Songs konsert i Trollhättans Konsthall. Trion bjöd på ett underbart program, med både medryckande och känslosam musik i ett imponerande samspel.

Under Covid 19-pandemin, då många kulturevenemang och konserter ställdes in, ägnade August Rex tiden åt att komponera ny musik och lägga sista handen vid befintligt material. Dessutom bildade han trion Flaming Songs, som består av August Rex, gitarr, Dan Henriksson, gitarr, och Martin Klem, bas.

Namnet Flaming Songs står för hetsig musik med oväntade vändningar och harmonier och härliga rytmer, som bitvis var så medryckande att publiken hade svårt att hålla fötterna stilla. Däremellan mjuka, lågmälda partier, fyllda av vemod och längtan.

Programmet inleddes med vackra ”Augusts vals”, som inspirerats av Django Reinhardt, en belgisk/fransk jazzgitarrist av romsk härkomst, som beskrivs som en av jazzens mest virtuosa och stilbildande gitarrister.

Nästa stycke ”Den långa färden med en fjäril som sällskap” för tankarna till Evert Taubes Oxdragarsång, där man som avbrott i den taktfasta rytmen tycker sig höra den skira fjärilens vingslag.

Drömskt rogivande var Augusts egen ”Vid regnbågens slut” och Evert Taubes ”Kom i min famn”, i snabbt och känsligt eget utbroderat arrangemang.

I tre låtar bytte August Rex ut sin akustiska gitarr mot en soprangitarr, en liten gitarr med distinkt ton, som är stämd en oktav över den vanliga gitarren.

Här framfördes ”Liten moll-låt” med rytm, som växlar från avvaktande pianissimo, innan det åter tar fart i vild vals.

”Song for an unknown love”, som handlar om kärlek och ”John O´Dwyer of the Glen”, som är en innerlig och vemodig låt, troligen från Irland, av en okänd kompositör.

Som sista nummer fick publiken höra en av August Rex äldre låtar, den mycket omtyckta ”Flaming Tune”, som betyder hetsig låt och verkligen gjorde skäl för det namnet.

Imponerande är trions bredd i nyansering, August Rex fantastiska fingerspel och de tre musikernas skicklighet och absoluta kontakt och samspel.

Efter entusiastiska applåder, spelades som extranummer Evert Taubes ”Sov på min arm” i August Rex eget fina arrangemang.

Test och bild: Lisbeth Bengtsson

Göta Pianotrio fick manfall när deras violinist drabbades av Covid och de fick även ge upp att hitta en ersättare. Vad gjorde de då? Jo, dagen innan konserten i Trollhättan tar cellisten Elisabeth Nilsson och pianisten Ruxanda Efros och sätter ihop ett helt annat program för cello och piano. Och det blev örongodis för hela slanten. De inledde med Romance, Papillon och Sicilienne av Gabriel Fauré. Därefter fick vi höra Fyra stycken för cello och piano, op 70 av Max Bruch och som avslutning Robert Schumann´s Fantasiestücke, op 73. Fantastiskt!

Konsthallen har fått en kreativ konst- och kulturvärd

Elin Flognman. Så heter Trollhättans konsthalls nya konst- och kulturvärd med pedagogiskt fokus.

Konsertföreningens besökare kommer med all säkerhet att träffa henne, eftersom de flesta av föreningens konserter arrangeras i konsthallen. Hon har också lovat att innan konserterna berätta lite om de pågående utställningarna.

Elin Flognman började sin anställning i augusti och har redan satt sin prägel på verksamheten. Bland annat har hon satt upp en kreativ vägg, där alla som vill kan skapa något och hänga upp på väggen. Just nu förbereder hon en spektakulär utställning av Eric Magassa, då alla väggar ska målas om, berättar hon. Eric Magassa arbetar med måleri, collage, skulptur och fotografi. Han bor och är verksam i Göteborg.

Elin Flognman bor i Trollhättan. Hon är smyckeskonstnär och har lett kvällskurser i silversmide. Hon har också arbetat som lärare vid HDK Valand, Högskolan för Design och Konsthantverk, som är en institution inom den konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet.

De skickliga musikerna med programmet Music When Soft Voices Die presenterade en både meditativ och existentiell konsert i Trollhättans konsthall.  Fr v Maja Molander, Karin Birgersson, André Kaufman, Märta Eriksson och Arvid Eriksson.

Meditativt och existentiellt med Music When Soft Voices Die

En fantastisk eftermiddag fick publiken uppleva, när gruppen med programmet Music When Soft Voices Die, gav konsert i Trollhättans konsthall.

Gruppen består av Arvid Eriksson baryton, André Kaufman violin, Märta Eriksson viola, Maja Molander cello och Karin Birgersson piano, som också svarade för en utmärkt presentation.

Namnet på programmet har de hämtat från en sång av den engelske kompositören Frank Bridge med text av P B Shelley, en av de stora engelska romantiska poeterna. Sången handlar om att konsten och kärleken består, även om allt levande vissnar ner och dör.

Konserten inleddes med Frank Bridges Three songs for voice, viola and piano, varav den ena är just Music When Soft Voices Die. Texterna tar upp existentiella frågor: När vi har ryckts bort – varthän far vår själ? och sångerna framfördes innerligt och finstämt, men även dramatiskt, med Arvid Erikssons underbara röst till Märta Erikssons och Karin Birgerssons lyhörda och känsliga ackompanjemang.

Konserten var en blandning av virtuosa soloprestationer och ensemblespel.

Imponerande var Maja Molander, som på ett fantastiskt sätt spelade Benjamin Brittens tekniskt mycket svåra Cellosvit nr 2 (opus 80) i fem satser.

Intressant var att lyssna på Gustav Mahlers Pianokvartett i a-moll, den så kallade ungdomskvartetten, som Mahler komponerade 1876. Han var då endast 16 år gammal och hade året innan börjat på musikkonservatoriet i Wien. Verket föll i glömska, men noterna hittades till slut av Mahlers fru, Alma.

Märta Eriksson framförde med bravur och fin nyansering Paul Hindemiths krävande Violasonat nr 2 i fem satser. Fjärde satsen heter Vild och Rasande och det var den verkligen. Dessutom oerhört snabb.

Konserten avslutades med Gustav Mahlers Rückert-Lieder, som egentligen är orsaken till att den här gruppen har börjat spela tillsammans.

Arvid Eriksson gick sista året på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och valde verket som sitt examensarbete. Vilka musiker skulle delta? Jo, han började med sin syster Märta, som är kompis med Karin, som är kompis med Maja och själv är Arvid barndomsvän med André.

På grund av pandemin fick man spela in stycket digitalt. Men alla fem hade stor lust att spela för publik och programmet utökades.

”Det är så mycket mer lustfyllt att spela för människor, att se responsen, hur musiken tas emot och lever i mottagarna”, säger Arvid Eriksson.

Trollhättan var sista stoppet på en konsertturné, anordnad av Kammarmusik i Väst, men Arvid hoppas att gruppen ska fortsätta tillsammans och utarbeta ett nytt turnéprogram.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Three songs for voice, viola and piano  (H. 76)      Frank Bridge (1879-1941)

1. Far, far from each other
2. Where is it that our soul doth go?
3. Music when soft voices die

Cellosvit nr. 2 (op. 80)                                               Benjamin Britten (1913-1976)

1. Declamato
2. Fuga
3. Scherzo
4. Andante lento
5. Chiaccona

Pianokvartett i a-moll                                               Gustav Mahler (1860-1911)

——— PAUS ———

Violasonat nr. 2 (op. 25:1)                                         Paul Hindemith (1895-1963)

1. Breit. Viertel
2. Sehr frisch und straff
3. Sehr langsam
4. Rasendes Zeitmaß. Wild.
Tonschönheit ist Nebensache

Rückert-Lieder                                                             Gustav Mahler

– Ich atmet’ einen linden Duft
– Blicke mir nicht in die Lieder!
– Liebst du um Schönheit
– Um Mitternacht
– Ich bin der Welt abhanden gekommen

(Arrangemang för sång och pianokvartett, sats 1-2 och 4-5: Stéphane Fromageot, sats 3: Gerhard Präsent)

Medverkande:
Arvid Eriksson, baryton
André Kaufman, violin
Märta Eriksson, viola
Maja Molander, cello
Karin Birgersson, piano

I Kulturbaren kunde besökarna titta på en utställning med affischer från nästan alla de 50 åren.

Konsertföreningens jubileumsfest blev en verklig succé

Trollhättans Konsertförening fyller 50 år eller nästan 100 år om man räknar Trollhättans Musiksällskap, som bildades 1923 och som Konsertföreningen sprungit ur.

Jubileumsfesten, som firades i Trollhättans Folkets Hus, blev en verklig succé med mycket folk och fantastisk musik av kvällens gäster: Göteborgsoperans kammarorkester.

Åsa Bendall försåg sig med ett glas bubbel.

Kvällen inleddes med mingel i Kulturbaren, där besökarna kunde titta på en utställning av affischer från nästan alla de 50 åren, samtidigt som de smuttade på varsitt glas bubbel och lyssnade på tre unga sångare från Svenska kyrkan, Trollhättans församling.

Under minglet i Kulturbaren underhöll sångarna Elsa Bernlo, Lisa Zetterlund och Emma Mitchell under ledning av Helena Cervin till pianoackompanjemang av Kimmo Tuomaala.

Riktigt roligt var det att Konsertföreningens ordförande, Sten Bengtsson, kunde välkomna två särskilt inbjudna gäster, nämligen Åsa Rudner, dotter till Kjell Rudner, som grundade Trollhättans Konsertförening 1971 och Birgitta Ljunggren, dotter till Fred Ljunggren, som startade Trollhättans orkesterförening, en sektion i Konsertföreningen.

Riktigt roligt var det att konsertföreningens ordförande, Sten Bengtsson, kunde välkomna de särskilt inbjudna gästerna Åsa Rudner och Birgitta Ljunggren, två framstående violinister, som en gång började i Trollhättans musikskola.

Både Åsa och Birgitta har varit framstående yrkesmusiker, som en gång började i Trollhättans musikskola och kunde berätta fina minnen från den tiden.

Festen fortsatte inne på Hebeteatern, där Göteborgsoperans kammarorkester, 28 personer, svarade för en fantastisk konsert. Nämligen tre symfonier av Wolfgang Amadeus Mozart och bröderna Joseph Haydn och Michael Haydn. Gemensamt för dessa verk är att de alla komponerades samma år, 1779.

Den entusiastiska publiken tackade med långa och varma applåder. Och orkestern fick, i stället för blommor, ta emot 28 flaskor äppelmust från Fristorps gård utanför Trollhättan. Gjorda på olika sorters äpplen och levererade i två vackra korgar.

Text och foton: Lisbeth Bengtsson

Lena och Peter Olsson kom från Vänersborgs Musikförening.

Nils-Fredrik Ahlcrona och Sölve Svernlöf var förväntansfulla när de bänkade sig I Hebeteaterns salong.

Marianne Rydal, Margareta Thorin, Inga Häggner och Karin Öberg hade väldigt trevligt tillsammans.

Gunnar och Anna-Karin Christiansson minglade och trivdes tillsammans med barnbarnet Erik.

Lara Mashrky och Sigrid Olin Vingren såg fram emot kvällens jubileumskonsert med Göteborgsoperans kammarorkester.

Elisabeth Rahmberg hade tagit med sin mamma Ingrid Rahmberg till jubileet.

Flera av gästerna hade med sig blommor till jubilaren, Trollhättans Konsertförening.

Carl Nielsen-kvintetten bjöd på en oförglömlig kväll med musik på absolut toppnivå.

Skicklighet, glädje och humor

när Carl Nielsen-kvintetten gästade Trollhättan

Musik på absolut toppnivå. Det fick publiken uppleva när danska Carl Nielsen-kvintetten gav konsert i Trollhättans konsthall.

Carl Nielsen-kvintetten består av Kenny Staškus Larsen flöjt, Carl Julius Lefebvre Hansen oboe, August Finkas klarinett, Christian Vinther horn, och Johannes Herjö fagott.

De fyra danskarna har känt varandra sedan de var med i Tivoli-Garden i Köpenhamn, en musikutbildning, där barn 7-16 år, lär sig spela och gå i parad klädda i vackra uniformer – björnskinnsmössor, röda jackor och vita byxor. Gruppens ende svensk, Johannes Herjö, kom med för tre år sedan och har spelat med gruppen sedan dess.

De fem musikerna är oerhört skickliga på sina instrument och svarar för fin nyansering, från lekfull lätthet till allvarlig dramatik. De har tät kontakt med varandra och förmedlar innerlighet och glädje, samtidigt som de tar väl hand om sin publik och får alla att trivas.

Konserten inleddes med rapsodin España av Emmanuel Chabrier, ett livligt och humoristiskt stycke med en lång rad kända verk inflätade i varandra, i arrangemang av gruppens flöjtist, Kenny Staškus Larsen.

Därefter följde musik av Niels Viggo Bentzon och Jaques Ibert.

Efter pausen framfördes Blåskvintett Opus 43 av Carl Nielsen, som brukar betraktas som Danmarks nationaltonsättare. Verket skrevs i Göteborg för hundra år sedan och är det mest älskade verket för blåskvintetter.

Publiken var entusiastisk och visade sin uppskattning med kraftiga applåder. Så visst blev det ett extranummer, nämligen ”Världens bästa extranummer” arrangerat av gruppens flöjtist, Kenny Staškus Larsen.

Trots att han blev klar med arrangemanget så sent som kvällen innan, framfördes verket med bravur och mycket humor. Även här var kända verk inflätade i varandra, till exempel Habaneran ur Carmen, Can can, Champagnegalopp och Pomp and circumstance. Flera gånger lurades publiken att det var slut, men så drog musiken i gång igen med full kraft.

I april åker Carl Nielsen-kvintetten på turné till Japan. De släpper också en ny skiva tillsammans med Philip Faber, som är Danmarks motsvarighet till svenske Kalle Moraeus.

Innan konserten fick publiken njuta av ett mycket duktigt förband – Joar Henriksen och Torkel Tanå, lärare och elev – som imponerande fint och nyanserat framförde en liten klarinettkonsert.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Innan konserten framfördes en fint nyanserad liten klarinettkonsert av Joar Henriksen och Torkel Tanå, lärare och elev.

Johannes Rydén, cello, och Milan Rehák, accordeon, gav verkligen allt i en fantastisk konsert i Trollhättans konsthall.

Skickliga Duo Rydén & Rehák bjöd på dramatisk tango och

underbara klassiker

Vild och härlig argentinsk tango, men också underbara klassiska verk.

Duo Rydén & Rehák med den ovanliga sättningen cello/accordeon, bjöd på ett spännande program som fick publiken i Trollhättans konsthall att brista ut i förtjusta bifallsrop.

Omdömet efteråt var: Det här var något alldeles extra!

Duon består av Johannes Rydén, cello, och Milan Rehák, accordeon.

De träffades genom att Milan Rehák, som ville bygga upp ett Piazzolla-program, annonserade på Facebook efter någon att spela med. Johannes Rydén nappade och sedan dess har de båda spelat tillsammans.

2019 blev de uttagna som finalister i Kammarmusikförbundets biennal Ung & Lovande, som går vartannat år och vänder sig till unga musikstuderande, där den vinnande ensemblen får en landsomfattande turné i pris.  

Duo Rydén och Rehák vann inte, men bara att bli uttagen som en av fem finalister vittnar om mycket hög musikalisk klass, förklarar Trollhättans Konsertförenings ordförande, Sten Bengtsson.

”Vi satsar på unga musiker som är i början av sin karriär för att ge dem möjlighet till spelningar och vi har alltid sådana grupper i våra konsertprogram, säger han.

Vad betydde Ung och Lovande för Duo Rydén och Rehák?

”Det betydde mycket att träffa alla konsertföreningarna och vi, som mest hade spelat i Stockholmstrakten, fick förfrågningar från olika delar av landet”, säger Johannes Rydén.

I Trollhättans konsthall bjöd duon på argentinsk tango av Astor Piazzolla, som anses vara Argentinas viktigaste kompositör och vars musikstil kallas Tango Nuevo. Publiken fick bland annat lyssna till Libertango, Ave Maria och Le Grand Tango, som innehåller ”allt” som genren står för. Men även Escualo, ett livligt stycke, som handlar om Piazzollas passion att fiska haj.

Det blev också klassisk musik med Clair de Lune av Claude Debussy och hetsiga Danse Macabre av Camille Saint-Saëns. Dessutom verk av de kanske mindre kända kompositörerna José Bragata och Gorka Hermosa.

Många höjde nog på ögonbrynen inför den ovanliga sättningen accordeon/cello: Kan man verkligen spela klassiska verk på dragspel? Och Johannes Rydén berättar att duon har arrangerat om en hel del musik.

Resultatet har blivit mer intimt – dramatiskt, vilt och lekfullt med medryckande rytmer, men också känsligt, smäktande och vemodsfullt. Och musikerna gav verkligen ”allt” till publikens stora förtjusning.

Text och bild. Lisbeth Bengtsson

Imponerande skickliga Trio Suomi – Juho Pohjonen, piano, Marko Ylönen, cello, och Olli Leppäniemi, klarinett, gav publiken en verklig högtidsstund i Trollhättans Missionskyrka.

Finska världsartister gav konsert i Trollhättan

Mästerligt och imponerande med känsla och kraft. Så var det när Trio Suomi gav konsert i Trollhättans Missionskyrka.

Trion består av Olli Leppäniemi klarinett, Marko Ylönen cello och Juho Pohjonen piano – alla med världen som arbetsfält.

De gör just nu en turné i Västsverige på inbjudan av Kammarmusik i Väst, ett nätverk av åtta kammarmusikföreningar i västra Sverige, som samarbetar om att arrangera konsertturnéer för att kunna erbjuda musik av högsta klass.

Just denna turné har Trollhättans Konsertförening haft ansvaret för att planera. Det började med att nätverket fick tips om den utmärkte klarinettisten Olli Leppäniemi och att han sedan satte ihop en trio med ”sina favoritartister”, som han säger.

Under turnén i Sverige fick gruppen arbetsnamnet Trio Suomi och meningen var att den skulle ha kommit redan förra året, något som Coronapandemin satte stopp för.

Men nu var det äntligen dags att välkomna och få lyssna till dessa världsartister.

Konserten inleddes med Ludwig van Beethovens Gassenhauer Trio, som fått sitt namn av att det i tredje satsen ingår en mycket populär musiksnutt, som sjöngs på gatorna i Wien.

Trio Suomis tolkning lämnade ingen oberörd. Verket framfördes kraftfullt, men också känsligt och lekande lätt i snabbt tempo, med imponerande snabba löpningar på pianot.

Därefter följde ett mycket speciellt verk, Architectonics II av Erkki-Sven Tüür, en estländsk kompositör, som arbetar med kontraster och musikaliska motsatser, vill väcka existentiella frågor och beskriver sina verk som abstrakta drama i ljud.

Efter pausen fick publiken lyssna på musik från Ukraina, nämligen den ukrainske kompositören Mykola Lysenkos mycket vackra och vemodsfyllda La Tristesse för cello och piano.

Lysenko verkade under tsartiden, då det var förbjudet att använda det ukrainska språket och den ukrainska kulturen. Trots detta intresserade han sig tidigt för sitt lands folkmusik, som han samlade, arrangerade och gav ut i flera volymer. Han grundade också en nationell ukrainsk musikskola och anses som den ukrainska musikens fader.

Kvällen avslutades med Klarinett trio op 114 av Johannes Brahms, ett fantastiskt verk, som Brahms skrev sent i livet, då han egentligen hade bestämt sig för att sluta komponera.

Efter konserten visade publiken sin uppskattning genom starka och långa applåder. Man kan bara hoppas att denna tillfälligt sammansatta trio kommer att fortsätta spela tillsammans.

Innan konserten framträdde en duktig suzukigrupp från N3, elva ungdomar mellan åtta och tolv år: Aina, Alex, Anna, Belen, Cornelia, Dhriti, Gabriel, Hedda, Moa, Tom och Vida med ledarna Gabriella Blomstervall Lidö och Jessica Greenberg.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Innan konserten spelade som förband en duktig suzukigrupp från N3. I bakre raden läraren Jessica Greenberg och ungdomarna Gabriel, Dhriti, Tom, Vida, Hedda och läraren Gabriella Blomstervall Lidö. I främre raden Alex, Moa, Anna, Belen, Cornelia och Aina.

Anders Ottosson, Kattis Trollregn och Niklas Karlsson gav publiken en fin eftermiddag i Trollhättans konsthall.

Lyckad Broadwaykonsert med kärt återseende

Ett lyckat återseende och en mycket fin eftermiddag. Så var det när Kattis Trollregn för första gången på 20 år gav konsert i sin hemstad, Trollhättan. Mycket folk hade kommit för att se och höra henne och partnern Niklas Nikke Karlsson, till finstämt pianoackompanjemang av Anders Ottosson från Göteborgsoperan.

Konserten inleddes med ett rafflande medley av korta snuttar från inte mindre än 36 kända och älskade musikaler. Därefter förklarade Kattis hur underbart det var att äntligen få möta publiken och att hon och Niklas hade väntat ett helt år på att få komma till Trollhättan och sjunga. Uppehållet under pandemin har de bland annat använt till att skriva en egen musical.

_ Den heter Lucky och handlar om en fruktansvärt otursförföljd kvinna och den är inte färdig, förklarade de.

Men publiken fick ändå ett smakprov ur den ofärdiga musikalen med vacker stämsång och Niklas på gitarr. Senare framförde Niklas också ett spektakulärt stepp-nummer.

Både Kattis och Niklas är vid det här laget erfarna musikalartister, som började samarbeta efter steppmusicalen Crazy for you, som de gjorde ihop på Göteborgsoperan. Men till publikens stora glädje berättade de minnen från början av sina karriärer och framförde stycken från de allra första musikalerna som de var med i. För Kattis del var det Teaterbåten på Hebeteatern när hon var mycket ung.

_ När jag drog ner persiennerna i mitt flickrum, trodde jag inte att grannarna hörde hur jag övade, berättade hon.

Många hade längtat efter Kattis Trollregns konsert i hemstaden, inte minst hon själv.

Niklas första musikal var Joseph And The Amazing Technicolor Dreamcoat.

_ Men då satt jag i orkestern och spelade gitarr och kongas, avslöjade han.

Kvällen innehöll underbar musik med både romantik, humor, dramatik och starka känslor. Men allt kändes så enkelt och naturligt och artisternas fick en fin och varm kontakt med publiken.

_ Varför sjunger man i musikaler? undrade Kattis och svarade själv:

_ För det är så starka känslor, så det räcker inte med att prata. Pröva själva hemma att sjunga i stället för att gräla.

För arrangemanget svarade Trollhättans Konsertförening och tekniker var Linus Westerlund.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson