Nyheter

Trollhättans Kammarkör med dirigenterna Olle Zandén och Cecilia Hermansson bjöd på smakprov inför körtävlingen i Tyskland.

Kammarkörens vårkonsert blev

genrep inför körtävling i Tyskland

Hemmapubliken fick lyssna på tävlingsbidragen

Många kom för att lyssna på Kammarkörens vårkonsert i Trollhättans vackra missionskyrka. Sångarna hade klätt sig vårfina i svart och vitt med herrarnas olikfärgade slipsar som färgglatt blickfång. Dirigenter var som vanligt Cecilia Hermansson och Olle Zandén.

Konserten inleddes mycket speciellt med Gunnar Erikssons Den blida vår är inne, där körsångarna, som suttit utplacerade i publiken, en efter en reste sig och sjöng tills alla stämmor flätades samman till en helhet och hela kyrkan genljöd av sång. Gunnar Eriksson sammanför ofta två eller flera sånger i sinnrika arrangemang och här kunde man höra Nu är kommen den lyckliga tid ur Pies Cantiones, vårsången Den blida vår och sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer.

Det var inte enbart vårsånger som stod på programmet denna vårkonsert. Trollhättans Kammarkör ska nämligen resa till Tyskland i sommar och tävla i körsång och nu bjöd man hemmapubliken att lyssna på tävlingsbidragen.

Det är inte lätt att välja någon favorit ur ett program som detta, som innehöll idel höjdpunkter.

Publiken fick lyssna på Ejnar Eklöfs älskade sommarpsalm, En vänlig grönskas rika dräkt, framförd med innerlig känsla och nyans. Intressanta var också två Shakespearesånger – Ralph Vaughan Williams Over Hill over Dale ur En midsommarnattsdröm och Jaakko Mäntyjärvis Come Away, Death ur Trettondagsafton.

Imponerande var ett ABBA-medley med musik av Benny Andersson i arrangemang av H-E Holgersson,

som ställde stora krav på kören vad gäller lyhördhet, koncentration och exakthet, men som ändå framfördes uttrycksfullt, lätt och livligt.

Stämningsfull var Knut Håkanssons Brusala med text av Erik Axel Karlfeldt, som uttrycker glädje, längtan och vemod. Konserten avslutades väldigt fint med den finska kompositören Mia Makaroffs Butterfly.

Publiken tackade de medverkande med en lång, varm applåd och de två dirigenterna verkade också nöjda med körens insatser. Nu ser de fram emot resan och tävlingen i Tyskland.

”Det är svårt att tävla i musik. Men tävlingen innebär en kvalitetshöjning, att alla blir mer motiverade och fokuserade”.

Nu återstår att arbeta ännu mer med teknik och gemensamt uttryck, förklarar de och de är ense om att oavsett hur det går i tävlingen, så är en sådan här resa mycket bra för teambuildingen och sammanhållningen i kören.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Dirigenterna Olle Zandén och Cecilia Hermansson ser fram emot körtävlingen i Tyskland.

I kassan satt Cecilia Lindqvist och Louise Börjesson och sålde biljetter.

KAMMARMUSIK I VÄRLDSKLASS

Söndagen den 14april gästades Trollhättan av två av Sveriges mest lovande musiker. Det var en magisk upplevelse att få lyssna till Magnus Holmander på klarinett och Henrik Måwe på piano i Konsthallens vackra och spännande lokaler .Det är en speciell känsla att på nära håll få uppleva musik under ett par timmar som sträcker sig över flera hundra år och olika genrer från klassiskt till jazz. Musikerna behärskar sina instrument till fulländning från virvlande turer i full styrka till svaga rofyllda partier och verken presenterades på ett intresseväckande sätt. Två nykomponerade solostycken av musikerna själva framfördes där Magnus Holmander tog fram helt nya sidor av sitt instrument och Henrik Måwe framförde ett stycke som han komponerat till sin sons dop för ett år sedan.

Konserten avslutades med ett extranummer av Anders Hillborg som komponerats för Magnus Holmander med en helt magisk avslutning där han till publikens häpnad trollar bort sitt instrument..

Konsertprogram söndag 14 april kl 16.00

Konsthallen

Magnus Holmander klarinett och Henrik Måwe piano

Malcolm Arnold Sonatina 10′

Robert Schumann Fantasiestücke 12′

Magnus Holmander Under the Bridge 5′

Lugi Bassi Fantasier ur Rigoletto 8′

pause

Francis Poulenc Sonata 14′

Ylva Fred Strange Song 5′

Måwe pianosolo – ej bestämt ännu

George Gershwin Three Preludes 5′

Paquito D´rivera Benny@100 5′

Extranummer:

Anders Hillborg Hyper Exit

Magnus tog både sin kandidat- och masterexamen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. 2019 blev Magnus den första vinnaren någonsin av den nyinstiftade solisttävlingen Blåsmusikpriset och kommer under en tvåårsperiod framöver att uppträda som solist med samtliga av Sveriges professionella blåsorkestrar. För säsong 2019-2020 är Magnus en utav sex musiker över hela Europa att bli tilldelad ”Rising Star” utav European Concert Hall Organisation (ECHO). Priset innefattar en omfattande turné bland ett tjugotal av Europas konserthus bl.a. Concertgebouw i Amsterdam och Musikverein i Wien.

 

Henrik har fått sin huvudsakliga utbildning vid Sibeliusakademin i Helsingfors och Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och är idag ansedd som en av de främsta av Sveriges pianister. Med en karriär som redan tagit honom runt hela Europa, USA, Sydafrika och Mellanöstern har han blivit uppmärksammad som en mycket mångsidig och eftertraktad artist. Hans album ”The 50 Greatest Piano Pieces” har blivit ett av de mest spelade pianoalbumen på musiktjänsten Spotify.

En liten ”funfact” är att Magnus och Henrik har vid två tillfällen planerat konsert tillsammans i Washington men bägge gånger blev det inställt pga. krångel med arbetsvisum. Denna konsert blir därför den första som de gör tillsammans!

Hee-Won Park, Johan Stern och Ann Elkjär var mycket nöjda efter konserten. De tackade publiken och berömde den vackra lokalen.

Magiskt och trolskt i Trollhättans konsthall

Trio Elkjär, Park, Stern bjöd på en helt fantastisk upplevelse när de gav konsert i Trollhättans Konsthall.

Kvällen inleddes med imponerande fina framträdanden av elva N3-elever, som i olika grupper spelade tvärflöjt och blockflöjt tillsammans med sina lärare.

Den gästande trion består av Ann Elkjär, tvärflöjt, Hee-Won Park, piano, och Johan Stern, cello. Den har inte fått något riktigt namn ännu, trots att de tre musikerna har spelat tillsammans sedan 2013.  De framför med förkärlek modernare och nutida musik och inledde med fransyskan Mel Bonis verk Pièce för flöjt och piano. Mel Bonis hette egentligen Melanie, men kallade sig Mel för att man inte skulle förstå att hon var kvinna.

Därefter följde Heitor Villa-Lobos Ångvisslan, en lekfull och rolig duett för flöjt och piano. Villa-Lobos var intresserad av sitt lands folkmusik, berättade Ann Elkjär.  Han reste runt i Brasilien med tåg och stannade till i byarna för att lyssna på och teckna ner den lokala musiken.

Sedan var det dags för Felix Mendelssohns Trio i d moll, ett verk i fyra satser, som oftast brukar spelas med fiol i stället för tvärflöjt. Verket innehåller både dramatik, lekfullhet och innerligt lugn och här imponerade framför allt pianistens insatser stort.

Efter pausen hade man dragit ner gardinerna för fönstren och kopplat på ett blåaktigt trolskt ljus, främst för att följa instruktionerna till konsertens avslutande verk – Valens röst av George Crumb. Men först fick publiken vara med om något alldeles extra, då cellisten Johan Stern spelade duett med sig själv i Zoë Martiews Shift trip. Verket är otroligt intensivt, låter tidvis som en invasion av häxor och demoner och där det gäller att fullkomligt spela sig till döds. En otrolig prestation av Johan Stern!

Konsertens sista programpunkt – Valens röst, skrevs 1971 för flöjt, cello och piano med mikrofoner på alla tre instrumenten. Ann Elkjär skickade runt det handskrivna partituret och berättade om kompositörens instruktioner: Verket ska framföras i blått ljus och musikerna ska bära masker. Dessutom använde de sig av en hel del udda spelsätt. Ann Elkjär sjöng bitvis i flöjten och Hee-Won Park spelade inuti sitt instrument, på flygelns strängar. Spelandet kompletterades också av visslande.

Sammantaget blev detta en magisk upplevelse, nästan som en förhistorisk skapelseberättelse.

Både Shift trip och Valens röst framfördes med hjälp av avancerad teknik, som sköttes av Kosthallens Per Åke Qvick.

Lisbeth Bengtsson

Alva Frick spelar tvärflöjt tillsammans med sin lärare Hanna Brander.

Blockflöjtsensemblen Trollflöjterna tillsammans med sina lärare Louise Börjesson och Marie Lundmarker.

Valens röst

Konsthallen, Trollhättan, 24 mars 2019

Ann Elkjär, flöjt
Johan Stern, cello
Hee-Won Park, piano

Program:

Mel Bonis (1858 – 1937) Pièce

Heitor Villa-Lobos (1887-1959) ur Ångvisslan

Felix Mendelssohn (1809 – 1847) Trio i d moll, Opus 49
I. Molto Allegro agitato
II. Andante con molto tranquillo
III. Scherzo. Leggiero e vivace
IV. Finale. Allegro assai appassionato

Paus

Zoë Martlew (1968 -) Shift, trip

George Crumb (1929 -) Vox balaenae

Den här trion – som inte fått något riktigt trionamn än – har spelat tillsammans sedan 2013. Bland annat har de framträtt både på Båstad kammarmusikfestival och Kalvfestivalen. De tycker om att spela hos kammarmusikföreningarna runtom i landet, och blandar gärna in nutida musik i repertoaren, som till exempel George Crumbs ikoniska verk Valens Röst från 1971 – magisk musik som inte lämnar någon oberörd! De har också gett uppskattade masterclasses för musikhögskolestudenter, och spelats in av Sveriges Radio P2.

Ann Elkjär har studerat vid Royal Academy of Music i London, och belönades där med flera priser för sitt flöjtspel, bland annat ”The Queens Commendation for Excellence” som varje år delas ut till skolans sammantaget bästa student. Hon har vunnit andra pris i Ljunggrenska tävlingen för unga musiker. Tillsammans med Hee-Won har Ann konserterat runtom i Europa, bland annat på anrika Concertgebouw i Amsterdam. Duon vann också 10th International Kuhlau Flute Competition 2003. Ann innehar engelska hederstiteln ”Associate of Royal Academy of Music” och är lektor i flöjtspel vid Musikhögskolan Ingesund.

Johan Stern är stämledare i Göteborgs Symfoniker och vid Högskolan för Scen & Musik undervisar han i cello- och kammarmusikspel. Han är även medlem i Gageego! Som kammarmusiker har Johan deltagit i en rad internationella festivaler vid sidan om regelbundna kammarkonserter i Sverige. Under studietiden på Juilliard School of Performing Arts hade han förmånen att samarbeta med flera internationellt kända tonsättare, bland annat Elliott Carter och John Cage.

Hee-Won Park lade grunden till sin musikutbildning vid Hochschule für Musik und darstellende Kunst, Stuttgart och fortsatte med diplomstudier vid Royal Academy of Music i London. Hon har framträtt som solist med radiosymfoniorkestern i Stuttgart och gjort inspelningar för Portugals radio. Som kammarmusiker spelar hon i flera framgångsrika konstellationer. Hee-Won är bosatt i Stuttgart, och undervisar även på Musikhochschule Trossingen.

De unga musikerna från Lunnevads folkhögskola bjöd på en fin konsert. Fr.v. Ola Carlsson, Ellen Wilhelmsson, Lisa Videsäter, Ingrid Stén och Carl-Johan Bladin.

Spännande extrakonsert med unga musikstuderande

En spännande extrakonsert kunde Trollhättans konsertförening erbjuda i söndags. Kvintetten Elioce från Lunnevads folkhögskola framträdde i Konsthallen med ett vackert och omväxlande program på temat eufori och vemod.

Kvintetten består av Ellen Wilhelmsson cello, Lisa Videsäter sång och violin, Ingrid Stén klarinett, Ola Carlsson piano och altfiol och Carl-Johan Bladin klarinett. De bjöd på musik från tre sekler. Dels de stora mästarna som Mozart, von Weber och Debussy, dels mindre kända kompositörer som Mátyás Seiber, som föddes 1905 i Budapest och under många år verkade i Storbritannien, där han experimenterade med tolvtonstekniken och bland annat komponerade filmmusik. I Trollhättans konsthall fick publiken lyssna till hans Andantino Pastorale, mycket fint framförd av Carl-Johan Bladin klarinett och Ola Carlsson piano.

En annan ovanlig programpunkt var Ave Maria av Giovanni Lucantoni, där Lisa Videsäter fick fram kraft och nerv i sången, utmärkt ackompanjerad av Ellen Wilhelmsson, cello och Ola Carlsson, piano.

De unga musikerna visade stor bredd och i vissa stycken stor skicklighet och för Trollhättans Konsertförening är det roligt att kunna erbjuda unga, kommande förmågor möjlighet att visa upp sig och att publiken får följa lovande musikkarriärer från början.

Imponerande var till exempel Ola Carlssons mjuka anslag på pianot, Lisa Videsäters vackra, naturliga och nyanserade sång och klarinettisten Carl-Johan Bladin med fin ton och teknik.

Konsertens höjdpunkt var nog ändå sista programpunkten, Libertango av Astor Piazzolla, som framfördes med pockande kraft och sensualitet och där publiken visade sin uppskattning genom bifallsrop och varma applåder.

Lunnevads folkhögskola ligger i Östergötland mellan Linköping och Mjölby

Skolan har en estetisk profil med speciallinjer inom dans, konst och musik och alla fem musikerna i Elioce-kvintetten studerar klassisk inriktning på skolans musiklinje. I utbildningen ingår också att eleverna själva ska lära sig att ta kontakt med musikarrangörer och marknadsföra sig för att få komma och ge konsert. Det var precis vad de fem unga musikerna i Elioce hade gjort och Trollhättans konsertförening hade nappat.

Text och bild: Lisbeth Bengtsson

Victoria Stjerna, violin och Iveta Calite, piano, gav publiken en fantastisk konsert i Trollhättans Konsthall.

En enastående fin konsert kunde man njuta av när Duo Stjerna/ Calite gästade Trollhättans Konsthall i söndags. Duon består av Victoria Stjerna, violin och Iveta Calite, piano.

Tillsammans presenterade de ett mycket avancerat program, som imponerade stort på grund av deras förmåga att ge sig hän i musiken och ge allt, växla i uttryck och nyans från känslig innerlighet till sprudlande lekfullhet, med bitvis mäktiga crescendon, som kunde övergå i stilla och rogivande eftertänksamhet.

Konserten präglades av kraft och energi, värme och intensitet och ett nästan magiskt samspel mellan de två musikerna, något som kunde kännas långt ut i publiken.

Programmet inleddes med Tre romanser av Clara Schumann. Hon var en av sin tids mest framstående pianister som komponerade orkesterverk, kammarmusik, pianostycken och körverk. I år är det 200 år sedan hon föddes.

En ny bekantskap för många var Amanda Maier-Röntgen, född 1853 i Landskrona och död 1894 i Amsterdam. I Trollhättans konsthall fick publiken lyssna på hennes Violinsonat i H moll, som skrevs 1873. Förutom violin spelade hon orgel, piano och cello och gav konserter både i Sverige och utomlands. Hon var för övrigt Sveriges första kvinnliga utexaminerade musikdirektör.

”Första satsen i sonaten, Allegro, är min allra största favorit”, säger Iveta Calite.

”Att kvinnliga tonsättares verk skulle vara mjukare, stämmer inte alls. Det är en tolkningsfråga”, förklarar Victoria Stjerna.

Efter pausen blev det musik av Franz Schubert, Violinsonat nr 2 i A moll, där pianot fick blomma ut, framför allt i sista satsen.

Konserten avslutades med Caesar Francks mäktiga, välkända och älskade Violinsonat i A dur, so skrevs 1886 som en bröllopspresent till den firade violinisten Eugène Ysaye.

”Egentligen skulle man kalla det här verket för en pianosonat, för det är ett av det mest krävande verken för piano”, förklarade Victoria Stjerna.

Och det var sannerligen krävande för båda musikerna, inte minst för pianisten Iveta Calite, so slet hårt och utnyttjade hela klaviaturet, från ytterst finstämd känslighet till enastående kraft, bitvis i ett rasande tempo.

Publiken visade sin uppskattning genom höga bifallsrop och kraftiga applåder.

Viktoria Stjerna är en ungersk-svensk violinist, uppvuxen i Göteborg och Iveta Calite föddes i Riga i Lettland. Båda har belönats med ett antal prestigefyllda priser och stipendier och varit solister i flera stora sammanhang. De träffades när de båda studerade på Musikhögskolan i Stockholm. Under två år spelade de i en kvintett, som gav sig på svåra saker, repeterade mycket och hade stora ambitioner, berättar de.

”Vi lärde känna varandra väldigt bra under den här tiden, märkte att vi trivdes tillsammans och att vi båda ville jobba hårt.”

Hur känner de sig efter en sådan här konsert, där de tycks ha gett allt?

Båda svarar att de får energi av att spela och att de inte upplever trötthet, tvärtom.

Klart är att de kommer att fortsätta spela tillsammans och förhoppningsvis får vi välkomna Duo Stjerna/Calite till Trollhättan fler gånger.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Tove Lund, Pontus Carron och Björn Olsson framförde en mycket fin konsert i Trollhättans vackra konsthall.

Brahms Horntrio imponerade stort

Trots vinterväder med snö och slask hade många tagit sig till Trollhättans konsthall för att lyssna på Brahms Horntrio, som består av tre unga förstklassiga musiker: Violinisten, Tove Lund som är utomordentligt tekniskt skicklig och får fram en underbar klang, nyans och innerlighet i sitt instrument. Björn Olsson, horn, som spelar mjukt och nyanserat med en varm, fin ton. Därtill en makalös pianist, Pontus Carron, som utan åthävor levererade stor dramatik, varvad med drömsk, ömsint känslighet och som dessutom visade sig vara en lyhörd och följsam ackompanjatör.

Publiken fick lyssna på ett varierat program med musik av Franz Strauss, Nocturno opus 7 för horn och piano, ett romantiskt stycke, som framfördes med mjuk känslighet.

Därefter den tjeckiske kompositören Leos Janáceks Sonat för piano. Verket skrevs som en hyllning till en arbetare som 1 oktober 1905 dödades med bajonett i samband med en demonstration för universitetet i Brno. Pontus Carron tolkade med stor inlevelse den desperata vanmakt och avsky som Janácek måste ha känt efter arbetarens våldsamma död.

Programmet innehöll också musik av Claude Debussy, Sonat för fiol och piano, skrevs 1917. Det berättas att Debussy hade velat skriva sex satser, men att han bara hann med tre innan han dog ett år senare. Stycket är tekniskt avancerat och det framfördes med stor innerlighet – ömsom dramatiskt och vilt, omväxlande med längtansfulla och smekande, lekfulla partier.

Intressant var ett pianosolo, som 33-åriga slovenskan Ana Kazimic Auoriel komponerade till Aurorafestivalen i Trollhättan/Vänersborg 2017. Här blev det näst intill ett uruppförande. ”Det är bara jag och någon till som har spelat det här stycket”, berättade Pontus Carron, som tolkade kompositionens pockande energi med omväxlande frenesi och nyanserad mjukhet.

Avslutningen blev konsertens huvudnummer, Brahms horntrio för horn, fiol och piano. ”Brahms själv spelade alla dessa tre instrument och tredje satsen skrevs i samband med att han fick besked om sin mors död”, berättade Björn Olsson. Stycket kan man säga, innehåller allt. Det börjar lugnt med att instrumenten följs åt. Men i andra satsen snabbas tempot upp i stegrande självklar dramatik. I den nästan sakrala tredje satsen kan man spåra sorg och smärta med en nerv av kärlek och fjärde satsen blir en maffig avslutning med snabb lekfullhet och häpnadsväckande energi. De tre musikerna genomförde alla dessa växlingar med lätthet och elegans i ett imponerande samspel.

Tove Lund och Björn Olsson är båda från Trollhättan och båda har varit elever på Trollhättans musikskola. Men det dröjde ända till januari 2018 innan de lärde känna varandra. De hade spelat Mahlers åttonde symfoni med Radiosymfonikerna och omkring 350 personer på scenen, berättar Tove. Under minglet efter konserten stötte de ihop och att båda var från Trollhättan uppdagades direkt. Namnet ”Björn” uttalades på ett sätt som bara en Trollhättebo kan säga det och efter en stunds samtal blev det bestämt: Samma hemstad och instrumenten horn och violin. ”Vi borde spela Brahms Horntrio tillsammans”. Det saknades bara en skicklig pianist och honom fann de i Pontus Carron, som beskrivits som ”Ett ungt pianistfenomen som inte räds djup och känslor” och som dessutom var bekant med Tove Lund och hade gjort några konserter tillsammans med henne.

Sedan ett och ett halvt år tillbaka arbetar Tove Lund med Gävle Symfoniorkester. Men i januari 2019, efter långdragna hårda auditions och uttagningar, börjar hon spela med Sveriges nationalorkester Göteborgssymfonikerna.

Björn Olsson spelar i Kungliga Hovkapellet och undervisar hornisterna på musikskolan Lilla Akademien. Pontus Carron är en flitigt anlitad free lance-solist.

Hur ser framtiden ut för trion, kommer de tre musikerna att fortsätta tillsammans?

”Vi ska i alla fall spela i vår i Trosa och Köping. Sedan får vi väl se”, säger de.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Tobias Granmo och Daniel Berg bjöd på en mycket fin konsert med underhållande och lärorikt mellansnack.

Duo Granmo-Berg trollband publiken

Kan man spela Bartok och Bach på marimba?

Ja, det visade sig gå alldeles utmärkt när duo Granmo-Berg gav konsert i Trollhättans konsthall. Och lika bra gick det att kombinera den äldre musiken med nyskriven.

Duon består av Daniel Berg, marimba, och Tobias Granmo, violin. De undervisar båda på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och är ofta inbjudna för att gästspela vid andra universitet i Europa. De ger även master classes i samband med sina konsertturnéer.

I Trollhättan framförde de ett varierat och fint sammansatt program med marimban som självklart centrum. Publiken bjöds på musik av Bartok och Bach, som nämnts, men också nyskriven musik av Erland Hildén, Carl Axel Hall, Ingvar Lidholm, Olivier Messiaen och inte minst av Daniel Berg själv – Knock on wood och Suite för marimba, tre solostycken som efter samarbete med konstnären Bengt Berglund på Gustavsbergs porslinsfabrik, har tre av hans fina porslinsblommor på nothäftena.

Marimban är bara hundra år gammal i sitt nuvarande utseende, med samma uppbyggnad som pianot, berättar Daniel Berg.

Han förklarar att det har komponerats väldigt lite för marimba. Men som en vän tröstande sa till honom: ”Du hinner spela allt innan du dör. Det är inte många musiker som hinner det.”

Nu komponeras det mer för marimba och tillsammans med svenska tonsättare har Daniel Berg utvecklat kammarmusik med slagverk i centrum, vilket har resulterat i många uruppföranden och projekt. Dessutom går det utmärkt att spela musik av Bach, som egentligen är skriven för piano, och även Bachs cellosviter går bra.

”Tänk, vad hade hänt om Bach hade komponerat för marimba!” säger Daniel Berg drömmande.

Vilket är roligast att spela – de gamla klassikerna eller nyskriven musik?

”Det spelar ingen roll, bara det är bra musik. Lite beskt, lite sött. Det är som när man lagar mat”, säger Daniel Berg.

Musikerna var själva nöjda efter konserten.

”En jättehärlig och entusiastisk publik. Det kände man redan i inledningen. Och en fantastisk lokal!” sa Daniel Berg.

Publiken berömde duon för musiken, men också för ett mycket trevligt och lärorikt mellansnack.

”Det här var mycket bra!” ”Det här vill vi ha mer av.” ”Ta hit dem igen!” sa några av konsertdeltagarna till arrangörerna.

Som extranummer bjöd duon på en sugande skärgårdsvals med spännande harmonier, komponerad av Daniel Berg och sedan Lars Färnlöfs Att angöra en brygga med fantastiska mellanspel.

Konsertens häftigaste inslag var nog Ingvar Lidholms Stamp Music, som skrevs till Musikaliska Akademiens 200-årsjubileum och där partituret ryms på ett frimärke.

Gripande var den franske kompositören Olivier Messiaens Louange à l´immortalité de Jesus, Lovsång över Jesu odödlighet, som skrevs och även framfördes för medfångarna i fängelset Stalaq i Görlitz där Messiaens internerades efter att ha gripits av tyska styrkor 1940.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

Genom ett unikt samarbete har Daniel Bergs tredelade Suite för marimba fått Gustasbergskonstnären Bengt Berglunds fina porslinsblommor på omslagen.

Hela partituret till Ingvar Lidholms Stamp Music, som skrevs till Musikaliska Akademiens 200-årsjubileum, ryms på ett frimärke.

Konsert med Duo Granmo – Berg

Söndagen den 14 oktober 2018 kl. 16.00

Konsthallen, Trollhättan