Nyheter

Från Bach till Piazzolla

Lovande unga musiker bjuder på spännande program

Dramatisk tango på smäktande cello och underbar musik av de största mästarna. Det är några av höjdpunkterna vid söndagens konsert i Trollhättans Missionskyrka där de två unga, lovande musikerna Marcus Bertzén, cello, och Emma Johansson, piano, bjuder på ett spännande program.

Innan konserten underhåller elever från N3.

Marcus Bertzén är från Trollhättan, Strömslund närmare bestämt. Han har studerat på orkestermusikprogrammet i Vänersborg och Ingesunds musikhögskola. Nu går han sista året på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och tar sin examen i vår. Han studerar för Hampus Linderholm, som är stämledare på Göteborgsoperan och undervisar på musikhögskolorna i Göteborg, Örebro och Piteå och Claes Gunnarsson, som beskrivs som en av landets främsta cellister med åtskilliga solokonserter bakom sig och sin fasta punkt i Göteborgs Symfoniorkester.

Emma Johansson är från Göteborg. Hon började spela piano när hon var sex år och året efter deltog hon i en pianotävling i Vänersborg, berättar hon. Hon studerade på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg för lektor Bernt Wilhelmsson och tog sin mastersexamen i somras, bara 24 år gammal. Nu går hon diplomutbildning i kammarmusik och solopiano på Kungliga Musikhögskolan/Edsbergs slott för professor Mats Widlund som flera gånger har medverkat som pianopedagog och pianist på Aurorafestivalerna i Trollhättan och Vänersborg.

Både Marcus och Emma har alltså gått på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg. När Marcus började, gick Emma sista året. Det var 2,5 år sedan, berättar de. De kände varandra, men spelade inte tillsammans då. Nu är de alldeles i början av sin karriär och faktum är att detta är deras allra första konsert tillsammans.

Från Bach till Piazzolla, så heter programmet som de framför på söndag. Piazzolla förknippas med den argentinska tangon och tango nuevo, som har influenser från både jazz och barock. På programmet står även verk av Beethoven och Saint-Saëns.

Det är jättekul och samtidigt lite ruskigt att spela på hemmaplan, tycker Marcus. Emma känner sig taggad. Hon har hört gott om flygeln i Trollhättans Missionskyrka, säger hon.

Hur ser framtiden ut för dessa två unga musiker? Jo, Marcus har sin examenskonsert i maj. Han har sökt till mastersutbildning på flera skolor i Sverige och även i Oslo. Och Emma ska under våren ha solokonserter i Göteborg, Stockholm och Örebro.

Förhoppningsvis kommer de att fortsätta tillsammans och med all säkerhet kommer vi att få höra mer om dem i framtiden.

Lisbeth Bengtsson

Blockflöjtskvartetten Sirena svarade för en riktigt fin konsertupplevelse i Trollhättans konsthall.

Innan konserten började, kunde man titta på alla de vackra blockflöjterna som stod uppställda.

Roligt och stämningsfullt med nyskapande Sirena

En stor publik kom för att lyssna på den nyskapande och prisade blockflöjtskvartetten Sirena, som framförde en omväxlande konsert i Trollhättans vackra konsthall.

Kvartetten består av Karina Agerbo, Pia Brinch Jensen, Marit Ernst Bock och Pia Loman. Den bildades 1993 när de alla fyra studerade på Carl Nielsen Academy i Odense och hade Dan Laurin som lärare. Sedan dess har de framfört åtskilliga konserter för både barn och vuxna och vunnit flera prestigefyllda priser. De har också gett ut två kritikerrosade cd-skivor, den ena tillsammans med Dan Laurin.

Sirena kallar sig ”en kvartett i rörelse”. Och det betyder inte bara att musikerna rör sig över golvet och byter positioner och flöjter, utan också att de rör sig mentalt, genom olika musikstilar, genrer, tider och uttryck.

Programmet inleddes med att alla blockflöjterna stod uppställda på stativ och visade upp sig, från den minsta lilla till de imponerande stora.

Konserten blev sedan en både lättsam och humoristisk upplevelse, samtidigt som de fyra musikerna är otroligt skickliga och samspelta.

De har en bred repertoar. I Trollhättan fick publiken njuta av ett varierat program, där bland andra den italienske kompositören Tarquino Merula och spanskfödde mexikanaren J G de Padilla representerade det tidiga 1600-talet. 1700-talet representerades av Antonio Vivaldi och Georg Philipp Telemann, vars omfattande produktion var större än både Bachs och Händels tillsammans.

Intressanta bekantskaper var de nutida kompositörerna Francis Baines, Chiel Meijering och Mattias Maute. Och kanske vackrast och mest dramatisk var sista stycket, av den argentinska tangons mästare, Astor Piazzolla.

Publiken tackade med varma och uppskattande applåder, vilket ledde till ett extranummer – ledmotivet ur filmen Rosa Pantern.

Som förband innan konserten spelade en duktig blockflöjtsgrupp från N3 under ledning av läraren, Louise Börjesson.

Text och bilder: Lisbeth Bengtsson

En duktig blockflöjtsgrupp från N3 och deras lärare, Louise Börjesson, underhöll medan publiken samlades.

Unga toppmusiker

i fint Tvåstadssamarbete

Ett dramatiskt program, som till och med innehöll ett uruppförande. Det kunde publiken njuta av under den magnifika höstkonserten som Tove Lund, violin, och Viktor Stener, piano, framförde i Trollhättans missionskyrka.

Mycket folk hade kommit för att lyssna, för eftersom Tove är från Trollhättan och Viktor från Vänersborg, blev konserten ett riktigt fint tvåstadssamarbete.

Innan konserten spelade Katarina Memetovic, violin, och Ian Whiteford, piano. Båda går på kammarmusikkurs på ungdomskulturhuset N3.

Kvällen inleddes med ett uruppförande: ”The Other Central Park” av Nicky Sohn. Sohn är född 1992 i Seoul i Korea. 2016 avslutade hon sina master studier på Julliard School of Music i New York och samma sommar skrev hon färdigt det stycke som Tove och Viktor uruppförde. Hennes tillflyktsort från det stressiga New York blev den stora parken Central Park på Manhattan. Där drömde hon sig bort till Korea och Seoul, där det nämligen också finns en Central Park.

Stycket är samtidigt drömskt och uttrycksfullt och fyllt av längtan.

Nästa programpunkt var Sonat i A dur för violin och piano av Cesar Franck.

Verket som för övrigt är Francks enda violinsonat, skrevs 1886 och tillägnades violinisten och vännen Eugène Ysaÿe på dennes bröllopsdag. Sonaten har ett romantiskt skimmer över sig och framfördes med innerlig känsla och fina nyanser, från intensivt och kraftfullt till lekfullt sökande och bitvis ödesmättat.

Efter pausen framfördes Sergej Prokofievs Sonat nr 1 i F moll för violin och piano. Ett oerhört känslosamt verk, som det tog kompositören nästan tio år att skriva, samtidigt som han färdigställde andra verk. Bakgrunden är att många av hans vänner och kollegor fängslades och dödades under den här tiden.

Till slut var det violinisten och professorn vid Musikkonservatoriet i Moskva, David Oistrach, som såg till att verket blev klart.

Sonaten har en mörk ödesmättad inledning och förmedlar sedan skräck, förtvivlan, brutalitet, ångest och sorg. Bitvis löper en slinga som en vind över begravningsplatsen, där vännerna ligger döda.

Detta måste vara ett mycket krävande verk att spela, både känslomässigt och tekniskt!

Tove Lund och Viktor Stener lärde känna varandra när båda studerade på Musikhögskolan i Stockholm. De har bara spelat tillsammans i något år. Ändå är de oerhört samspelta och svarar för mogna och fint nyanserade tolkningar.

Tove Lund började redan som fyraåring spela fiol enligt suzukimetoden på Trollhättans kulturskola. Lärare var Marianne Sundström, som satt med och lyssnade på konserten i missionskyrkan och sedan fick en pratstund med sin före detta elev.

Tove Lund har studerat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Edsbergs slott och Norges Musikhögskola i Oslo och hon har arbetat med bland andra Sveriges Radios symfoniorkester och Göteborgssymfonikerna. Nu har hon långtidskontrakt med Gävle Symfoniorkester, där hon stortrivs, berättar hon.

Viktor Stener började spela piano i kommunala musikskolan i Vänersborg.

Han har studerat på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm för professor Staffan Scheja, Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och Barratt Dues musikkinstitutt i Oslo. Sedan han som 18-åring debuterade med Vargöns kammarorkester i Vänersborgs kyrka, har han utvecklats till en solist och kammarmusiker på högsta nivå.

Nu bor han i Göteborg, där han arbetar på musikalutbildningen på Balettakademin.

Både Viktor och Tove har fått fina utmärkelser och stipendier. Om några veckor ger de konsert i Stockholm och längre fram i Berlin.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Helena Nyman Panofsky var solist på bassettklarinett.

Operans orkester bjöd på önskekonsert

Fantastisk inledning på nya musiksäsongen

En underbar önskekonsert kunde man njuta av när Göteborgsoperans orkester gästade Hebeteatern i Trollhättan.

Inför en stor publik bjöd orkestern på två verk av den klassiska musikens giganter – Mozarts vackra klarinettkonsert och Beethovens dramatiska ödessymfoni. Därmed blev detta en fantastisk inledning på Trollhättans konsertförenings nya musiksäsong.

Solist var Helena Nyman Panofsky på bassettklarinett, det instrument som Mozart komponerade verket för, men som länge var bortglömt. Bassettklarinetten går några toner lägre och har en djupare klang än en vanlig klarinett. Och det var först på 1950-talet som man insåg att verket var skrivet för detta instrument.

Härligt var det att efter pausen få lyssna till ett av musikhistoriens största mästerverk, Ödessymfonin, som Beethoven, döv och med nedsatt syn, sägs ha arbetat med i omkring 20 år. Publiken belönade orkestern med stående ovationer och flera inropningar. Och solisten, dirigenten och konsertmästaren fick ta emot både blommor och presenter.

Dirigent var Patrik Ringborg, en av Sveriges mest efterfrågade dirigenter, och konsertmästare var Öyvor Wolle, som publiken säkert kände igen från Aurorafestivalerna. Trollhättans konsertförening arrangerade tillsammans med Studiefrämjandet.

Text: Lisbeth Bengtsson

Duo Daniel – Daniel Hormazábal och Daniel Tengberg – fick stående ovationer efter sin mycket krävande konsert.

Dramatik och innerlig känsla

med fantastiska Duo Daniel

En mycket, mycket fin konsert kunde man njuta av när Duo Daniel spelade i Trollhättans missionskyrka i söndags. Duon består av Daniel Tengberg, cello, och Daniel Hormazábal, piano. De träffades när de studerade på den prestigefyllda kammarmusikerutbildningen vid Edsbergs slott i Sollentuna och sedan 2011 har de framträtt tillsammans både i Sverige och utomlands.

Daniel Tengberg är från Vargön och ”uppfostrad” i legendariska Vargöns musikskola. Han började spela cello vid tre års ålder och har i princip ända sedan dess i olika sammanhang glatt Tvåstadsborna med sin musik. Fått oss att tjusas och häpna över den unge pojkens skicklighet och ödmjuka sätt.

Nu, som vuxen, studerar han vid Conservatorio della svizzera Italiana i Lugano i Schweiz och ger konserter runt om i Europa. Roligt var det därför att få se och höra honom spela på hemmaplan tillsammans med den fantastiskt skicklige pianisten Daniel Hormazábal.

De båda bjöd på ett mycket avancerat program, både tekniskt och känslomässigt. Det började med fransk impressionism – Claude Debussys Sonat för violoncello och piano i d-moll, som de framförde med uttrycksfull kraft och lyhörd känsla.

Nästa verk berörde djupt. Det var Sonat för cello och piano av den ryskfödde kompositören Alfred Schnittke, som mot slutet av sitt liv flyttade till Hamburg, där han dog 1998. Verket innehöll mycket känsla och smärta och skildrade det kaos som rådde i världen när det skrevs och som även råder nu.

Det var dramatiskt och mycket krävande och tillsammans med vårsolen i de vackra tallarna utanför missionskyrkans fönster blev det till en stark och rörande upplevelse.

Efter pausen fick publiken njuta av Sergej Rachmaninovs Sonat för cello och piano i g-moll, opus 19.

”I mitt tyckte det vackraste som någonsin skrivits för cello och piano”, förklarade Daniel Tengberg. Den allra vackraste tredje satsen ville han tillägna sin blivande fru, som fanns med i publiken.

På Daniel Tengbergs hemsida kan man läsa att han har ett brinnande intresse för kammarmusik.

Hans högsta önskan är att hans publik ska känna samma glädje och passion som han själv.

Och det gör vi, Daniel! Vi längtar redan efter att få höra dig igen. Och vi hoppas att det inte dröjer alltför länge.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Minetti Quartett, Maria Ehmer, Milan Milojicic, Anna Knopp och Leonard Roczek är för första gången i Sverige på turné med Kultur i Väst. I Trollhättan fick de stående ovationer efter konserten i konsthallen.

Makalösa Minetti Quartett

fick stående ovationer

”Det var det bästa jag har hört på mycket länge!”

”Fantastiskt!”

”Vilket uttryck, vilken dramatik!”

Publiken var entusiastisk och lovorden haglade efter konserten med Minetti Quartet i Trollhättans konsthall i söndags.

Kvartetten, som har sin bas i Wien, består av Maria Ehmer, violin, Anna Knopp, violin, Milan Milojicic, viola, och Leonard Roczek, cello.

De två violinisterna är båda uppvuxna i Ohlsdorf i Österrike. De är lika gamla och har känt varandra sedan kindergarten, berättar de. Alla fyra i kvartetten lärde känna varandra när de studerade vid University of Music i Wien och har spelat tillsammans sedan 2002.

Sedan dess har de framträtt på konserthus över hela Europa, deltagit i en lång rad kammarmusikfestivaler, turnerat i snart sagt hela världen och vunnit prestigefyllda priser.

Minetti Quartett har också varit ECHO-ensemble, en av de finaste utmärkelserna som finns i europeiska klassiska musiksammanhang. Och nu är de i Sverige för första gången, på turné med Kultur i Väst.

Kvartetten beskrivs som en lysande stjärna på stråkkvartetthimlen och en musikalisk sensation. Och det var precis vad de flesta i Trollhättepubliken tycktes hålla med om. På programmet stod Joseph Haydn, stråkkvartett i F dur, och Maurice Ravel, stråkkvartett i F dur.

Men det som gjorde starkast intryck var nog ändå kvartettens imponerande tolkning av György Ligeti, stråkkvartett nr 1.

De fyra musikerna behandlar instrumenten på ett sätt som man inte tror är möjligt. De har hela tiden koll på varandra i exakt timing och ser ut att själva glädjas och njuta av musiken.

Under konserten svävade tonerna ända upp till takåsarna i den vackra konsthallen – från mjuk och följsam innerlighet med lekfulla infall till stor dramatik med kraftfulla stråkdrag för att i nästa stund landa i ett drömtillstånd.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Minetti Quartett

”Minetti Quartett är en musikalisk sensation” skriver Der Tagesspiegel redan 2009. Samma år beskriver Berliner Morgenpost kvartettens temperament som en explosion. 

Sedan dess har de fyra musikerna spelat på konserthus över hela Europa, deltagit i en lång rad kammarmusikfestivaler och även turnerat i Nord- och sydamerika, Australien, Japan och Kina. Bland de prestigefyllda tävlingar kvartetten har vunnit hittar vi Rimbotti String Quartet competition, the International Haydn Competition, the International Schubert Competition och the Grosses Gradus and Parnassum Prize. Minetti Quartett har också varit ECHO-ensemble, en av de finaste utmärkelserna i europeiska klassiska musiksammanhang för solister och kammarensembler. Även kvartettens skivor har rosats av kritikerna.

Kvartettens namn refererar till en pjäs av Thomas Bernhard, som under många år bodde i Ohlsdorf, där också de två violinisterna är uppväxta. I och med Kultur i Väst-turnén möter Minetti Quartett svensk publik för första gången.

Maria Ehmer, violin
Anna Knopp, violin
Milan Milojicic, viola
Leonhard Roczek, cello

Spännande konsert med tre uruppföranden

En konsert som man blev glad av och kan leva på länge. Spännande, roligt och imponerande skickligt. Det kunde man uppleva i Trollhättans konsthall i söndags.

På scenen stod Anna K Larsson, vokalist och textförfattare, och cellisten Sanna Andersson, som svarar för underbart kreativa musikarrangemang. De är båda från Frändefors och har känt varandra sedan de var små och sjöng i samma barnkör, berättar de.

Nu tog de med publiken på en resa från snöiga Norden till det pulserande nöjeslivet i New York City. Det blev med andra ord ett omväxlande program med nordiska folktoner, jazz och nyskriven konstmusik. Både gripande vackert, humoristiskt och svängigt.

Särskilt spännande var det att få lyssna till den isländske kompositören Gíslí Jóhann Grétarssons musik till underfundiga texter av Anna K Larsson.

De båda studerade samtidigt vid Musikhögskolan i Piteå och blev mycket goda vänner. Hon skrev dikter, som han tonsatte och tanken är nu att samla dessa till ett sceniskt verk i framtiden, berättar de.

Flera av de tonsatta dikterna framfördes på konserten i Trollhättan, där publiken fick uppleva inte mindre än tre uruppföranden.

Imponerande var Annas K Larssons röstomfång – från dramatisk mezzo till kristallklar högsta sopran – och hennes skådespelartalang och uttrycksfulla framföranden.

Fantastiskt var också Sanna Anderssons cellospel, både mjukt följsamt och kraftfullt dramatiskt, och hennes underbara arrangemang till flera av låtarna.

På programmet stod också två stycken av Trollhättebördige August Rex. Bland annat fina låten På havet går en våg, var kommer den ifrån, vad har den för mål, där Anna och Sanna sjöng vacker duett.

Under våren fortsätter de med sina konserter och i sommar kommer de att turnera runt Vänern och delta i Vänerveckan, som nu arrangeras för femte året.

Innan konserten i Trollhättans konsthall underhöll en duktig stråkkvartett från N3 – Katarina Memetovic, Dante Lind, Signe Sjöberg och Ellen Wilhelmsson.

Text och foto: Lisbeth Bengtsson

Falks musikhistorier

strängar genom sex sekler

Renässansen

Luys de Narvaéz Canción del Emperador

(1538) Guardame las Vacas

Alonso Mudarra Pavana de Alexandre

(1547) Gallarda

Fantasia X

Barocken

Gaspar Sanz Españoletas

(1640-1710) Fuga

Canarios

Johann Sebastian Bach Chaconne d-moll BWV 1004

(1685-1750)

Paus

Klassicismen

Johan Wikmanson Sonat i h-moll

(1753-1800) -Allegro moderato

-Presto

Romantiken

Alexander Vetrov Canzona

(1812-1877)

Isaac Albéniz Asturias (Leyenda)

(1860-1909)

Modernismen

Heitor Villa-Lobos Etyd nr 11

(1887-1959) Etyd nr 12

Salvatore Sciarrino L’Addio á Tracis II

(f. 1947)

Postmodernismen

Ylva Skog A Christmas Gift (uruppförande)

(f. 1963)

Ida Lundén Dadodado

(f. 1971)

Mårten Falk spelar på: vihuela, barockgitarr, wienklassisk gitarr, rysk gitarr, två olika moderna gitarrer